Retch

Jag skriver som de flesta vet en tioårsdagbok. Några meningar som sammanfattar varje dag, för att väcka minnet snare antar jag. För att se att livet går fort och att allting går över. Men även för att hålla fast. Jag vill inte att jag ska sluta vara som jag är. Jag vill inte att människor jag känner och tycker om ska försvinna ifrån mig men det är så det är. Det är som Milan säger, att de jag känner nu kommer jag antagligen inte känna om tio år. Varje gång han säger det vill jag dö. Jag får panik. Jag vill inte gå med på dessa regler. Det är för mig helt omöjligt att se mitt liv om tio år utan de människor som jag är med nu, mycket däröfr att jag endast kan se mig själv genom andra människor. Men jag kommer ändras, mina vänner kommer ändras. Livet går och det finns inget jag kan göra något åt det, förutom att skriva några rader i min tioårsdagbok och hoppas på det bästa.

Dagens datum för ett år sedan var jag hos Vicco en stund på dagen. Hon hade precis tatuerat sig. Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, Jocke var där också och vi stod väl mest i köket och rökte. Jag tror de höll på att laga mat. Sen gick jag till det som var men inte längre är mitt hem, cirka 300 meter bort. På kvällen åkte jag till Cecilia och kollade på queer as folk, en serie vi såg typ jämt men som jag fortfarande inte sett klart. Jag minns inte vilket avsnitt vi såg men vi låg väl där i Cecilias säng och tittade på underbara män.

Men nu när jag skriver detta tänker jag mest på dig. Inte den ni läsare tror jag menar utan den andre. På så kort tid har du varit så mycket och nu är du inte. Och jag kommer gråta för allt som gick åt helvete, men jag ångrar ingenting.

Nästan varje tordag så är jag hemma hos mor en sväng innan ridningen. Far lånar nämligen hennes bil för att köra mig till stallet, så då åker vi dit och hämtar bilen och så. Jag åker ju helst inte kollektivt i ridkläder, eller rättare sagt jag visar mig helst inte i ridkläder någonstans förutom just i stallet, så jag byter om hos min mor. Varje gång detta händer följer Mojje med mig in i badrummet. Han sitter där i duschen och bara håller koll liksom. Jag vet inte om han på något sätt är en pervers katt som gillar att titta på när man byter om, om han känner sig smutsig och vill duscha, eller om han bara vill ha sällskap. Jag hoppas på det sista alternativet.

Diskuterade med London-Tom igår att det inte finns nån dislike-knapp på facebook. Vi skulle båda gärna vilja ha en. Jag känner ofta behovet, jag får ofta den här irritationen i kroppen. Ibland så går det så långt att jag "like"ar för att sedan "unlike"a. En jävligt skön känsla är det, man har visat sin ståndpunkt. Låtsas att man gillat det och sen bara ändrat sig. Det är det närmsta till dislike man kan komma på dagens facebook. Det är inte lika ärligt, det skulle ju kunna vara så att man bara råkat "like"-a och sen snabbt som saten tagit bort sitt misstag, men alla vet väl vid det här laget att det egentligen inte är så det ligger till.

Matilda körde mig till stan idag. Hon hade då haft körtkort i cirka 30 timmar. Vi dog inte. Najs.

Kan den sluta dubbelposta jag orkar inte ta bort. Det är så mycket lättare att skriva ett inlägg där jag ber blogg.se snällt att sluta dubbelposta allt jag skriver. Det är inte dubbelt så viktigt bara för att det blir publicerat två gånger. Jag lovar.

Jag drömde om Lotta inatt och vaknade utan minne av hennes död. Det tog flera timmar. Nej fy fan jag hatar sånna drömmar. Det är inte okej. Jag saknar henne mycket.

Jag skulle ha DBT uppföljningsgrej idag så jag drog dit. Kom dit en sådär fem minuter för tidigt och gick in och satte mig i soffan. I soffan mitt emot satt en annan brud och så väntade vi. Jag hade tid halv fyra. Klockan fem över halv var jag fortfarande lugn för Carina brukar vara lite sen ibland. Kvart i skickade jag ett sms till henne och skrev "Ska inte vi ses nu?" Då hade paniken börjat komma. Det var jobbigt att sitta där och vänta. Extra jobbigt var det för att det satt en annan brud där som såg mig. Klockan fyra då fick jag nog och ville bara gå hem, Carina svarade inte och dök inte upp. Men kunde jag gå? Nej, för den där bruden satt ju där. Hon hade sett när jag kom in. Hon skulle märka om jag bara gick utan att liksom träffa någon, och det skulle se helt sjukt ut. Så jag väntade tills hon fick gå och träffa sin terapeut. Väntade två minuter till och gick sen. Carina utsatte mig för exponering den kossan. Taskigt. Nej men seriöst hon har inte hört av sig än, detta är lite konstigt.

I söndags var jag hemma hos Fahmina och jammade. Fan vad vi är bra. Funderar på att sätta upp en grej på deras påskmiddag som de ska ha. Kommer bli kalas!

I söndags var jag hemma hos Fahmina och jammade. Fan vad vi är bra. Funderar på att sätta upp en grej på deras påskmiddag som de ska ha. Kommer bli kalas!

Idag ska jag göra riktigt mycket och det kommer kännas riktigt bra. Jag har en lång lista med små uppdrag till mig själv så som "hitta nagellack", "duscha" och "bädda". Det finns även större uppgifter på denna lista som "fixa metoddelen på projektarbetet" men det kommer gå bra det här. Jag ska känna mig kompetent idag. Det är bra för välmåendet.

Shufflar på winamp och råkar hamna bland mina berlinvideos från när vi var där med mina kära tyskagrupp. Det mesta liksom kommer man ju ihåg men att se en video från vårt hotellrum där Karin i bakgrunden letar efter sin från frukosten snodda chokladbit är ju hur bra som helst. Hon blir riktigt upprörd då hon inte finner den, övertygad om att städerskorna tagit den ifrån henne och avslutar det hela med "då får jag sno en till imorgon!". Verkligen skitarg. Helt underbart.

De som är med i facebookgruppen "Vi som skiter fullständigt i att Daniel o Victoria ska gifta sig!!" skiter ju uppenbarligen inte alls i det hela. Och sen så är gruppnamnet så himla fult också. Om den hette något som kanske "Vi som inte bryr oss om Victorias och Daniels kommande äktenskap", då hade jag nog kunnat tro att det var seriöst. Att de som var medlemmar inte bryr sig (varför man överhuvudtaget ska gå med i en grupp för att visa att man inte är engagerad är i och för sig svårt för mig att förstå). Det hade kanske varit lite väl formuellt och neutralt, men det är så det ska vara att aktivt inte bry sig. Men nu heter den inte så. De skiter i att Daniel o Victoria ska gifta sig!! Sen så är det två utropstecken på det hela också. Nej det är inte riktigt okej.

Just nu håller jag på och tar tillbaka min musik. Alltså jag lyssnar på låtar som det är lite småjobbigt att lyssna på för jag kopplar ihop dem med saker och ting, men jag vill inte låta låtar som jag tycker är bra bli förstörda bara för att jag har massa dåliga minnen. Så jag lyssnar. Om och om igen. Betingar om dem, psykologiskt och bra.

Jag erkänner redan nu, jag är en av alla dem som tittade på finalen av melodifestivalen igår, och då fann Moto Boy. Fy fan vad underbar musik alltså. Och vacker man! Underbart.

Detta är en så sjukt bra låt, så lyssna på båda versionerna.

Detta var den första Moto Boy låten jag hörde förutom Herocovern. Den är vädligt najs förutom att det är mycket oljud från publiken va. Och han är sexig att titta på. Och så klämmer han in lite the ark också. Fint.


Här är det ingen högljudd publik. Och tufft grej överhuvudtaget. Sjukt fint ljud och han är mycket vacker.

Socker, grädde, mandel och havrefras
Och sist men inte allra minst, en liten ros av marsipan
ÄR NI MED PÅ DEN JAG SA
Socker, grädde, mandel och havrefras
Och sist men inte allra minst, en liten ros av marsipan
ÄR NI MED PÅ DEN JAG SA...

Det är en mycket bra låt som jag och Fahmina lärde oss i lördags på väg in till staden. En av de bästa bussresorna i mitt liv tror jag.

1. Jarvis Cocker ( född 1963)

Han är snygg. Vacker. Charmig. Jarvis. Det jag lyssnar mest på just nu är utan tvekan Pulp (eller kanske shins men de är fula allihopa). Okej han har en väldigt liten mun men det är en Jarvis-mun. Den är underbar på sitt sätt! Hellre liten och snygg än stor och ful!

2. Brett Anderson (född 1967)

Catta kan få ha rätt. Jag kan vara trash, om jag får vara det med Brett. Han är så stilig.

Milan jag har inga pengar på telefonen men saknar dig fortfarande.

Alltså jag har precis lärt mig att använda bluetooth. Det är fett coolt.

Det känns skönt att få lite gjort. Inte för att det är på långa vägar tillräckligt men det är bättre än ingenting alls. jag gillar att prestera. Jag gillar att göra saker. Det är när de tär stora uppgifter som aldrig blir färdiga som jag inte får någon motivation. Som med detta. Vi får se hur det här går. Jag är glad ändå. Jag har pluggat.

Jag drömde om Robin inatt. Jag hade inte tänkt på honom på länge nu. Månader, kanske ett helt år. Jag är till och med osäker på när det var vi umgicks. Var det vinter 06/07 eller när var det? Det var snö sista gången jag såg honom iallafall. Jag är nästan helt säker på att det var snö, för jag låg däckad i den. Jag har gått igenom hela Robingrejen idag. Imorse, på vägen till skolan. Jag tror inte jag mått så dåligt över något konkret på länge. Jag hade helt glömt hur jävlig han lät mig vara. Hur hemsk jag var mot honom. Om jag såg honom nu skulle jag inte våga hälsa, men jag tror han är lycklig nu och så. Det är fint.

Jag lyssnar på denna om och om igen. så catchig!!

Då är det dags att ge sig av. Jag börjar bli lite nervös nu, inte för själva blodgivningen men för det som kommer innan. Den sociala biten. Det kommer bli hårt. Men Adam är där så jag lär inte bli så galen. Vi får se. Det går nog fint det här. Jag måste äta någonting!

Det positiva med att allt är piss är att jag är jag igen. Det är ju bra. Eller jag vet inte. Jag känner igen mitt beteende. Jag gör som jag brukar jag är som jag brukar jag känner mig som jag brukar. Brukar. Brukade. Sak samma. Jag tror jag dör i några dagar. Bara tar en paus och skiter i allt. Det känns lockande.

Fast jag vet hur jag är. Det kommer inte vara skönt det heller.

Jag vet att jag hämtade knäckebröd från essingen. Jag har till och med köpt smör till det! Men hittar jag mitt knäckebröd? Nej. Underbar morgon. Nu måste jag köpa mat ute igen.

För att det hela inte ska kännas allt för meningslöst kan jag berätta att jag idag övertalade Adam till att bli blodgivare. Så han hänger med på onsdag. Ännu en människa i blodbanken. Vad kan vara bättre än det?

Har kommit in i en sån här period va. Jag är inte pepp. Jag sitter upp för länge och gör ingenting bara för jag inte vill gå och lägga mig. Jag hatar att gå och lägga mig. Jag vet inte riktigt vad det är. En ny dag med nya måsten och nya saker att göra som jag egentligen skiter blankt i. Detta resulterade i att jag försov mig ordentligt idag och kom till skolan till sista lektionen, och den kom jag en kvart försent till.

Nu sitter jag här. Har suttit här i cirka två timmar och aktivt inte gått och lagt mig. Vi får se hur detta slutar.

Jaha. Då var lovet slut. Har jag gjort det jag skulle? svaret är nej. Eller en del men inte tillräckligt. Jag är extremt otaggad just nu. På typ allt. Jag vill inte ha skola. Jag vill inte bo här. Jag vill inte vara pank. Jag vill inte jobba. Jag vill inte.

Jag hatar söndagar. Även fast det varit en bra dag så blir det liksom skit i slutet. Det bara är så. Det är en söndagsregel. Men ja tekniskt sett är det ju måndag nu. Men det gills inte.