Retch

Oh jag mår så dåligt av att andra människor kanske tycker att de gillar Bowie mer än vad jag gör. Jag vet att det är sjukt töntigt okej. Jag vet att det är helt onödigt men jag står inte ut.

Min man fyller år idag. Min man som i min favoritman. Han har alltid varit ganska gammal så att han är 21 nu det är ingenting egentligen. Jag vet inte vad jag menar jag säger bara att jag är glad att han gillade kortet, jag skämdes lite sekunden efter jag postat det om man säger så. Tänkte att nu kanske jag var dum men det tänker jag alltid. Han ska dricka ikväll och det ska jag med, fast inte med honom. Men det är bra då kanske vi är på samma sida imorgon när vi ses.

Jag brukar inte förvänta mig saker för jag klarar inte av att bli besviken. Nedvärderar fortfarande allt och mig själv speciellt. Höll på att börja gråta massa gånger idag för små jävla skitsaker, planer som inte blev som de skulle. Varför blev de inte så då, jo för att jag kan inte ta plats och säga att hej skulle vi inte göra såhär hade vi inte bestämt det utan jag bara faller platt och gråter lite för mig själv och hatar att jag trodde att något skulle bli som jag förväntat mig. Får ta tag i det här själv istället. Jag tror att stressen tär på mig mer än jag vill medge. Men jag undviker den och gör ingenting som skulle göra det lättare. Jag planerar bara att göra det jag verkligen måste och kan inte ta tag i saker överhuvudtaget. Det är vinter nu det är askallt ute men det gillar jag egentligen. Att frysa. Jag gillar det, i nån minut. Sen blir jag rastlös och irriterad, inte på kylan utan på vad det nu är jag väntar på. Vad är det jag väntar på, förväntar jag mig att någon annan ska fixa det här åt mig för det är ju bara sjukt.

Hemma efter sen lunch och kaffe och kakor med ollan. Det var myckte trevligt, vi kom på att man ska ha tre män i sitt liv. En som är far till ens barn, en sambo som man är förälskad i och en make som man älskar. Om man har det så är allt kalas. Man behöver inte ge och få allt av samma människa liksom och det skulle vara fint. Jag vet redan vem som ska bli far till mina barn, okej han vet inte om det och han har väl nåt att säga till om antar jag men vi skulle få kalasfina barn och det skulle bara vara bra att vi inte är kära. Men jag tror jag väntar några år till med att berätta detta för honom! Haha.

Sitter här i nya byxor. Samma storlek som de gamla så jag antar att jag inte blivit extremt mycket fetare. Bra mått. I allafall så sitter jag här och lyssnar på disintegration och väntar på att tiden ska gå så jag ska möta cecilia och gå på disintegration-firande. Har fixat del ett av min present till M-mannen men jag måste ju köpa något också. Det är svårt, vad vill han ha egentligen, som jag kan ge honom? Usch, kan folk sluta fylla år tycker jag! Vad är det man firar egentligen, nej. Men jag gillar honom ändå så jag ska hitta på något bra, men nu slutar jag tänka på det och tänker istället på the cure. Oh, när jag såg the cure den nionde februari 2008. Det var tider det. Livet var väl kanske inte bättre då men jag gillar att glorifiera det förflutna.


So it's all come back round to breaking apart again
Breaking apart like I'm made up of glass again
Making it up behind my back again
Holding my breath for the fear of sleep again
Holding it up behind my head again
Cut in deep to the heart of the bone again
Round and round and round
And it's coming apart again
Over and over and over

Now that I know that I'm breaking to pieces
I'll pull out my heart
And I'll feed it to anyone
Crying for sympathy
Crocodiles cry for the love of the crowd
And the three cheers from everyone
Dropping through sky
Through the glass of the roof
Through the roof of your mouth
Through the mouth of your eye
Through the eye of the needle
It's easier for me to get closer to heaven
Than ever feel whole again

Har hållt på och kollat på en massa Tim Minchin-klipp i nån vecka nu och inte kunnat bestämma mig för om jag gillar honom eller inte. Tycker att han är sjukt sexig på något underligt vis (tror det är sminket och språket, och huden kanske den verkar najs, och munnen, men ah hans näsa är väl sådär och han är lite knubbig). Ah men när jag såg denna video igårkväll kom jag fram till att jag skiter i allt och gillar honom. Så är det bara.

Varför är det så få jag känner som bloggar? Eller bloggar alla fast ingen har gett mig adressen? Jag menar, jag vet att Annika bloggar. Kaye har en blogg som hon inte börjat skriva i än. Har jag inte fler vänner än så undrar jag? Vason hade en blogg men jag har tappat adressen i och med att min dator kraschar frekvent, så min fråga till dig vason är bloggar du och var? Amelie har typ slutat blogga eller? Ah nej jag får väl sitta här och ta reda på saker om folks liv via facebook-updateringar istället. Gud vad tråkigt.

Nu ska jag bli seriös med plugget, det är ju ändå bara typ en månad kvar. Har grammatiktenta om lite mindre än två veckor så fram tills dess kommer jag plugga grammatik varje dag. Har även ett litteraturprov om lite mindre än en månad, och till det så måste jag läsa 3 böcker och även läsa i en annan bok och i ett kompendium OM själva litteraturen. Så det blir till att lägga manken till alltså, så jag inte måste plugga ihjäl mig precis innan allting. Konversationskursen har jag gett upp för länge sedan men ska hålla ett föredrag med Lars på måndag. Det har jag skrivit redan så det kommer jag bara läsa rakt upp och ned liksom. Ingen mer förberedelse till det inte. Superwort måste vara klart om en månad, och om jag måste rätta mina processkrivningar igen så ska det också vara klart till den 18:e. Det är bara att köra som gäller, vad har jag annars för val? Nej det är inte det roligaste jag varit med om men just nu lyssnar jag på die Roboter och känner mig tysk.

Jag vet inte varför jag gillar den här låten, för jag tycker att texten är ganska dålig. Till exempel är har han typ rimmat på violence och science och det känns väldigt gjort, väldigt förutsägbart och fult. Jag stört mig mycket på det. och detta är jävligt töntigt:

Don't let them have their way,
Don't let them have their way,
You're beautiful and so blasé,
So please don't let them have their way
Don't fall back into the decay,
There is no law we must obey,
So please don't let them have their way,
Don't give in to yesterday



MEN. Jag gillar låten ändå. Jag vet inte vad det är men det är något. Fast brian är ju jävligt ful här. Men jag tror han fattade det för när jag såg honom nyss var ahn fräschare, MYCKET BÄTTRE HÅR, och även spinkigare. Ah det var fint.

Jag klarar inte av när folk skriver kram och sånt där. När de är något som jag uppfattar som avståndstagande i sitt hejdåande. Det är lika illa som att bli ignorerad. Jag blir galen och kan inte hålla käften jag säger nej skärpning. Och jag gör det verkligen. Jag tar plats. Det märkte jag precis nu.

Har bott här i tio månader, sen i januari. Detta betyder att jag inte var medveten om att de sätter upp sånna där äckliga julbelysningslampor över hela nybrogatan i början av november. Jag har hatat dem nu i flera dagar. Tänker på hur det var när jag var liten och de satte upp sånna i hela västertorps centrum och jag gillade dem så mycket. Gick hem från farmor och tyckte att det var så fint. Nu är det inte samma sak. Jag vill inte ha december, jul och sånt. Vad fan ska jag göra på julafton? Vad är det för dag att komma och vara någonting. Nej det räcker jag vill helst inte vara vid medvetande då. Men jag påminns nu varje dag om att den är på väg. Om att vintern kommer och allt som inte har någon mening för mig men som verkar betyda så mycket för andra det bara kommer och en del av mig önskar att jag hade nån slags tradition att luta mig tillbaka på.

Tenta imorgon men jag bryr mig inte riktigt. Visst, jag kommer gå dit och jag kommer försöka. Jag orkar inte plugga mer, vad spelar det för roll om två månader eller två timmar eller någonsin, nej precis. Jag har pluggat en del, jag kanske klarar det vi får se. Högskolepoäng hit och dit, det enda som kan hända är att CSN bitchar och tycker att jag ska betala tillbaka alla pengar men då får jag väl hitta mig ett jobb eller bara dra. Jag ska försöka sova snart, så jag kan vakna vid sju.

Helt plötsligt går det jättebra att vara ledsen. När jag skulle sova kom jag och tänka på dig men jag hittar inte din blogg längre jag minns inte eller så minns jag fel eller så tog du bort den. Och jag tittade igenom bilder på dig, vet inte varför jag bryr mig inte om dig heller men söt är du väl. OH. Jag orkar inte ta beslut jag orkar inte sitta här och vänta på att det är dags för min jävla tenta. Jag vet inte vad jag håller på med.

Hade ju tänkt deppa och gråta och så men det gick verkligen inte, vad har hänt med mig? I alla fall så hamnade jag på annikas blogg och började läsa massa gamla grejer och det håller mig uppe. Jag tänker på hur vi satt där i gräset och drack öl utanför festivalområdet i somras och bara pratade om att allt var skit fast det var bra just då och det är inget att prata om egentligen men det är alltid där och det är det. Jag kan inte förklara känslan jag har, den är både bra och dålig, den är betryggande samtidigt som den verkligen inte är det och så vidare. Men det jag kommer tillbaka till är att jag saknar Annika. Eller alltså det är inte så att jag sitter här och gnäller och vill att hon ska komma hem, det är mer så att jag tänker på henne och längtar. Men det är lugnt, tiden går så fort hon är tillbaka när som helst. Det känns lite bra samtidigt som det känns lite dåligt att jag inte vet exakt vilken dag hon kommer. Det är skönt att se fram emot det hela bara.

Lyssnar på deppig musik som
Bright Eyes - Haligh, Haligh, Haligh, a lie
(THE PLEASURE THAT MY SADNESS BRINGS)

Moneybrother - Blow him back into my arms
(AM I SUPPOSED BY NOW JUST TO LET IT GO? IT'S BEEN DARK AND EMPTY SINCE I DON'T KNOW)

Försöker göra den ultimata depplistan men det går inte särskillt bra. Jag vet inte, jag försöker. Har fått ihop för många låtar och de har en väldigt ojämn deppnivå tycker jag, svårt att hitta tior liksom.

Fast nu kom den perfekta låten alltså. Apart - the cure. Det finns typ inget bättre att deppa till. Är bara ganska arg för att pornography inte finns på spotify men vad fan jag kör apart och trust. Det är även synd att detta är maxvolymen i mina hörlurar.



HOW DID WE GET THIS FAR APART?

But no one is ever gonna love you more than I do
No one's gonna love you more than I do

Band of Horses

Ah det är fina grejer, men det är inte sant längre. Jag deppar för att jag inte är kär. Men jag behöver något som tar mig någonstans som håkan säger det, han vet alltid hur man ska formulera sig den grabben. Jag är trött på att allt är likadant hela tiden nu. Det är grått, det regnar, jag är trött. Det är mitt liv. Jag vill må asbra jag vill må asdåligt. Jag vill ha lite svängar, det är tråkigt nu. Helt på riktigt. Får sluta med b-vitaminerna eller något. Behöver något extremare, jag kan inte ens bli galen längre.

Jag vet inte varför men jag känner mig ensam och haha jag vill vara jätteledsen för jag brukar vara det det är en stor del av vem jag är men jag är det inte. Har inte varit jätteledsen på säkert en månad, ändå sen jag började med de här fina b-vitaminerna. Börjar fundera på om det är värt det, jag är rädd när jag inte är ledsen. Rädd för att bli ledsen. Känner mig även typ trött på att inte vara olycklig förälskad. Haha. Det är sjukt det här tror jag jag vill vara kär och gråta.

SItter och skriver texter, det ska bli sånger men jag vet inte hur man skriver sånger. Jag ska prova snart, försöka komma fram till något spännande. Ska spela mer gitarr och skriva asmånga kalassånger. Vänta bara, det kommer. Det måste bli catchy! Hur blir nåt catchy? Detta måste studeras!

Jag saknar att vara flickigt förälskad i dig och aldrig säga något. Haha jag vet inte om jag skulle kunna berätta det någonsin för dig, du kanske skulle tycka att det var jättekonstigt men minst ett halvår var jag det. Och nu när jag ser bilder och tänker tillbaka så tror jag att jag lätt skulle kunna bli det igen, men vi umgås inte. Det är synd, min flickiga förälskelse skulle aldrig, ens på fyllan, visa sig, du skulle inte behöva veta något. Oh, vi är sjukt olika också, men du förstår mig och nu hade jag tänkt börja rabbla upp en massa fina egenskaper du besitter men jag ska inte. Det var en oskyldig förälskelse, haha men jag minns nu hur jävla förbannad jag var på alla andra, som jag inbillade mig att flirtade med dig haha och hur jag smälte när du var fin, som du alltid var. Haha. Alltså det här är inte kul för någon annan att läsa, om du läste (vilket jag vet att du inte gör) skulle du inte veta att det handlade om dig, du skulle inte ens misstänka det. C & F vet väl typ om jag påminner dem men annars är detta nog min bäst bevarade hemlighet, och den är fin och oförstörd. Du är min flicka.

Klarade uttalstentan, vet inte hur det gick till. Nu har jag druckit för mycket kaffe, det känns i kroppen. Borde verkligen plugga inför tentan på lördag men har ingen lust, ska laga mat och kolla på gossip girl, det känns vettigt. Nej kanske inte men trevligt, något annat än plugg. Jag förstår inte, jag bara glider igenom just nu, det känns konstigt men samtidigt ganska bra. Allt fungerar.

Okej nu löser det sig, det är ganska skönt att jag inte riktigt bryr mig om imorgon, om den där muntliga redovisningen. Visst, jag kommer väl bli apnervös när det väl är dags men det är bara att köra. Det som känns lite dumt är att jag inte alls pluggat till tentan idag, men det får jag helt enkelt göra imorgon, dagen efter det och dagen efter det. Sen är det tenta och sen är det supa. Nu lyssnar jag på deportees senaste skiva för att tom tvingade mig, är inne på sista låten sen shufflar jag i min popspelningslisa. POP. På lördag blir det pop!

Imorgon ska jag och en kurskamrat hålla ett föredrag på konversationspasset. Jag har försökt prata med min föredragspartner hur länge som helst om hur vi ska göra detta och så, och han har velat skjuta upp det hela. Nu är det imorgon, jag har lite grejer som jag typ kan snacka om men han svarar inte på mitt mail, jag vet inte om han gör en powerpoint eller inte, och vi har inte pratat om varken inledning eller avslutning och det kommer gå så jälva mycket åt helvete alltihopa. Jag orkar inte bry mig, jag menar jag kommer inte att få godkänt i den kursen i alla fall, gör detta bara för att vara snäll mot kurskamraten, men när han inte ens verkar bry sig så blir jag bara arg och trött. Jag menar, jag sitter här och letar fakta om saker man kan göra i tyskland och skriver nån äcklig kladd om att man kan dra på en guidad cykeltur i påvens fotspår, vem bryr sig om sånt egentligen.

Sitter vid youtube och förtränger allt som är min verkligehet och sådär. Att jag har saker att göra och människor att bry mig om och tid att använda på bättre sätt och så vidare. Det känns som att jag inte finns när jag fastnar i youtube. Jag älskar youtube. Hatar dock facebook, vad fan gör jag där, facebook gör en bara ledsen, på riktigt. Nej jag kan inte hålla i mig själv någonsin.

Har nu spenderat hela helgen med Brian Molko, i mitt huvud i alla fall. Har fina historier, vi har gjort massa roliga grejer. Han är min framtida man. Så nu håller jag på och kollar upp lite fakta om honom så att jag kan göra våra historier lite verkligare. Han fyller snart 37, han är 170 och han har en 4 årig son med sin ex-flickvän Helena Berg. Helena Berg låter lite svenskt tycker jag asså, så jag menar han kan ju skaffa sig en ny svensk flickvän, typ MIG.

Kom dit vid typ halv åtta rå, chillade lite, kom in i själva spelningslokalen precis efter första förbandet var klart. Stod och chillade och väntade på förband nummer två. Placebo har nån kortfilmsfestival så de visades en massa kortfilmer på duken och sådär. Förbad nummer två var inte bra alls men en snubbe var nästan söt, om hans hår var för ansiktet och så, och de var ju från australien så det var lite typ pluspoäng. Mer kortfilmer, en del ganska bra faktiskt, sen vare placebo. På något skumt vänster lyckades jag hamna typ längst fram, jag som hade täönkt bah stå och chilla nånstans blev istället mosad som en finne eller något. Men det är så det ska va kom jag ihåg och njöt. Brian var kalassnygg så det var värt. Stefan var äcklig som vanligt, fattar verkligen inte grejen med honom. Usch. Men i alla fall, tillbaka till det viktiga, Brian. Jag ska nog gifta mig med honom. Kalasfint hår hade han idag, och det är det som är viktigt.

Avsändare
invincible_mind K23 från Fagerhult i Kalmar län
Hejsan	Skickat: Igår kl 00:23
Hejsan, vad görs? Måste bara säga att du ser väldigt bra ut på dom där bilderna. :) Tar du väldigt illa upp om jag säger att du har en väldigt upphetsande blick?

Detta är bilderna på mig som finns på helgon:

Okej, ganska snygg, men jag tycker att min blick ser mer ledsen än upphetsande ut.


Extremt snygg bild på min i min favotröja. Blicken är väl inte ens med.


Jag och Karin dricker öl. Leendet är påklistrat, i mina ögon ser man sorgen, eller nåt annat djupt.

Eller han kanske har rätt, jag kanske har en upphetsande blick, det beror ju på vad betraktaren tycker är upphetsande. Och jag kanske var jäcligt kåt när jag tog dessa bilder, jag vet inte, jag minns inte, det KAN vara så. Och det lyser igenom.

Som vanligt vet jag inte vad jag håller på med. Eller ja, jag äter en morot, det har jag koll på, men jag vet inte vad jag håller på med i det stora hela. Det jag känner har jag själv satt dit enbart för att jag inte förstår hur man kan sova annars. Jag menar vad tänker normalt folk på innan de somnar, det tar mig timmar att somna så jag fantiserar. Jag hittar på, jag skriver till egenskaper till människor jag inte känner och förälskar mig i någonting, jag tror det är i förälskelsen. När tiden går fort hinner jag inte reflektera över detta men det kommer varje kväll. Varje kväll när jag sitter här och inget händer. Det är något som saknas.



Older chests reveal themselves
Like a crack in a wall
Starting small, and grow in time
And we always seem to need the help
Of someone else
To mend that shelf
Too many books
Read me your favourite line

Jag vet inte varför men jag blir mer orädd på kvällskvisten. Får den här känslan av att skit samma, vad spelar det för roll, jag kan ju lika gärna skriva till människor, som jag egentligen tycker det är läskigt att skriva till. Tänker att det är väl bara att göra, vem är jag och sitta här och betrakta i det tysta jag får ju ge mig till känna. Skriva lite skit på facebookchatten och bara prata, för det är ju det jag vill egentligen. Eller? Jag vet inte. Nu vill jag bara köra men jag är så jävla impulsiv och det ska jag inte lita på. Jag vill just nu men vad vill jag sen. Oh. Sån jävla tur jag har ändå, jag kan inte impulsa idag. Men jag önskar, just nu, att jag kunde.

Mitt enda par byxor har nu gått sönder. Detta betyder att jag måste köpa nya rå, när jag får pengar den 25:e. Jag verkligen hatar att köpa byxor, känner mig alltid enormt stor och äcklig. Så för att typ försöka förminska den känslan så promenerar jag ganska mycket nu. Har ingen lust att köpa nya byxor och inse att jag gått upp en storlek liksom, det är faktiskt inte okej. Jag är helt seriös. Jag tycker inte att jag är sådär enormt stor och äcklig i vanliga fall, i vanliga fall är det mest såhär "oh om jag bah kunde gå ner några kilo, men nej juste det kräver jobb det orkar jag inte", men när jag köper byxor vill jag dö. Jag hatar att köpa byxor jag hatar det verkligen. Nej. Jag har ingen lust att utsätta mig för det, men jag kan inte gå omkring i trasiga byxor och äcklas. Oh. Om jag bara var en sån där träningsmänniska.

Sitter och kollar på mitt schema och inser att jag bara har 14 lektioner kvar på hela kursen. Av de 62 lektioner som varit hitills har jag gått på 49. Helt galet mycket är det faktiskt, och det har gått sjukt fort. Har klarat en tenta. Har hur många som helst som kommer snart, så jag måste plugga som ett jävla as. Jag kommer inte ha tid att träffa någon någonsin känns det som. Ah förutom far då, han får sitta mitt emot mig på diverse fik medan jag pluggar. Det är allt jag gör, pluggar och promenerar. Om 12 minuter ska jag plugga realia i minst en timme, sen ska jag promenera i den sjukt kalla stan som kallas stockholm. Ge mig helg jag vill supa med relativt gott samvete.

Vaknade upp med en massa finnar. Vad fan har jag gjort för att förtjäna detta undrar jag, jag äter ALDRIG choklad, hur gick detta till? Nej nu är jag sur. Tur att man har lugg så den hemska grejen i pannan inte syns. Oh jag klarar inte av detta, någon som har tips på hur man tar hand om sin hud jag har bara sönder min hela tiden. Det är så äckligt alltihopa tycker jag, jag orkar inte se ut som ett smutsigt äckel, eller som en rosafläckig sönderpillad fitta. Nej usch säger jag bara.

Äh nu ska jag ge post och pengar till far som sedan ska hjälpa mig plugga. Helvete rå.

Tiden går asfort jag vet inte vad som händer eller vad som har hänt. Men det är skönt. Hoppas det håller på så här hela vintern så den tar slut nån gång. Kommer behöva plugga snormycket nu, har tenta om mindre än två veckor, då har jag även en muntlig redovisning. Sen två veckor efter det så har jag en annan tenta, och sex dagar senare så har jag, ja, en till, och sen fem dagar efter det har jag antagligen omprov i uttal. Plus att jag ska ha muntligt prov i littertur där nångång också, vet inte när eller ens hur ett sådant går till. Men jag är inte stressad. Jag bara sitter här och åker med, ingenting får mig idag. Jag mår inte piss när tiden går så här snabbt, det är så jävla skönt. Jag tror att mina B-vitaminer har hjälpt mig asmycket, har mått så himla mycket bättre sen jag började ta dem. Det kanske bara är placebo, men vem bryr sig? Det funkar. Och på tal om placebo, så ska jag se dem på fredag. Setlisten är ändå helt okej, men jag har ännu inte hört hela senaste skivan. OPS.

Har haft så jävla ont i svanskotan idag. Det är helt otroligt, jag visste inte att det gick att ha så ont! typ. Just nu gör det inte ont längre, känns faktiskt inte ens, tror att den där promenaden var bra fast den var smärtsam. F säger att jag ska äta ipren 3-4 gånger om dagen. HM jag hatar piller jag hatar piller. Men okej jag kör. börjar nu så behöver jag bara ta en idag? Men jag antar att jag måste typ skärpa mig och sluta ligga i soffan vid datorn. Liksom, det går ju inte ens att skriva normalt, det är normalt att sitta vod datorn. Jag sitter vid datorn.

Jag har aldrig varit ett fan av mineralvatten. Tyckt det var äckligt och verkligen inte förstått grejen. Brukade bara dricka det om jag blev bjuden, för att inte vara oartig. Min far har druckit ramlösa i hela mitt liv, så jag har alltid ansett det vara ganska gubbigt också. Men nu sitter jag har och, ja, dricker ramlösa. Ramlösa som jag köpt för mina egna pengar. Det hela började med att pappa köpte en flaska ramlösa med smak av granatäpple till mig när jag hade svinis. Jag drack upp den, först var det äckligt och så, men jag är inte den som kan slänga saker som man KAN äta/få i sig liksom. Och nu har jag börjat köpa det själv. Det är trevligt på ett sätt som läsk inte är. Typ cola zero, jag blir sjukt trött av cola zero när koffeinet lägger sig typ. Och jag dricker en en och en halv-litersflaska på kanske en timme. Max. Denna lika stora flaska med ramlösa har jag haft i min ägo sen klockan tre idag. Jag har fortfarande ett glas kvar. En längre njutning. Och så behöver jag inte kissa lika mycket heller. Ah, det är nog min nya grej det här med ramlösa. Fast jag vet inte om jag gillar nån annan smak, får prova mig fram helt enkelt. Just nu kör jag lite safe med mitt granatäpple. Men det är trevligt, på ett lite gubbigt sätt.

Jag förstår inte hur jag kan sova så länge som jag gör. Eller jo visst, det är skönt. jag halvsover och väljer att somna om gång på gång på gång. Men liksom när jag ligger där, har vaknat till lite, tittar på klockan och ser att jag borde gått upp för några timmar sen, jag kan liksom inte TA TAG I MIG SJÄLV OCH GÅ UPP. Så jag somnar om. Idag gick jag upp bara för att Kaye ringde. Oh jag älskar att sova, jag hatar att sova, jag kan inte sluta sova. Det är något fel på mig jag sov fan 13 timmar inatt.

Haft en ganska kass dag men har ändå hunnit med att göra massa saker som att plugga med far, gått i skolan, postat brev, betalat grejer åt far, hämtat ut min tenta och så. Nu sitter jag här och börjar må lite bättre, önskar bara att jag kunde gå och lägga mig och sova men det är för tidigt och jag skulle inte somna. Så jag sitter här och kommer antagligen bli övertrött och inte sova förrän vid tre-fyra-nånting. Som vanligt. Borde väl plugga eller göra nåt kul men jag har ingen ork nu.

Jag håller på och funderar kring det här emd att jag känner mig ensam hela tiden och vad det resluterar i. Jag inbillar mig att jag känner saker jag inte känner, jag panikar när jag är ensam, jag skjuter upp saker hela tiden, jag blir sjukt förvirrad och har fan ingen aning om vad jag håller på med. Så nu är det dags igen, dags att försöka ändra livsstil, eller vad man nu säger. Tankesätt. Lära mig att ta till vara på tiden jag spenderar med mig själv osv.

Göra saker som att
plugga, så jag känner att jag klarar av det jag gör, så jag inte blir helt sönderstressad och vill dö.
spela gitarr, för att jag inte vill tappa det, för att det är jävligt kul egentligen.
promenera, för att jag ventilerar massor och mår bättre.
städa, för att det sysselsätter mig och för att man mår bättre av att bo nånstans där man typ trivs.
laga och äta bättre mat, för en bra kost är bra för hälsan och är bra för psyket osv.

jag vet inte. andra grejer med antar jag. nu ska jag plugga lite. det svåra med. ALLT. är att komma igång. Men jag tänker inte sitta här och vänta på någon som jag inte ens vill ha.

Jag vet inte vad jag håller på med. Inbillar mig massa jävla skitsaker, blir bara mer och mer galen för varje dag tror jag. Känns som att allt bara är ett spel och att jag bara inte fattat grejen än. Vad är det som alla vet förutom jag jag vet inte jag har ingen aning och det känns som att alla skrattar åt mig och här sitter jag och försöker koncentrera mig på att ta tag i saker och ting. Nej det går inte bra, det är ingen bra dag idag heller. Förstår inte vad folk ska med mig till jag är ju bara den där jälva deppiga fittan som aldrig klarar av någonting och jag menar du är inte deppig någonsin och du sa det själv att du inte fick ut något av det hela och jag får ut något av allt. Jag känner inte att jag kan ge något till någon, inget som spelar roll.