Retch

De senaste dagarna har jag varit på ovanligt bra humör, det gör mig lite nervös men det är väl bara att ta det lugnt och vänta på att det tar slut. Jag menar det är inte en manisk-lycka heller utan nåt typ "lugnt" välbefinnande. Det gör mig rädd, jag är inte van och det kan inte va såhär länge till. Jag tror att det kan ha att göra med att jag bara gör massa saker och att jag har saker att se fram emot som inte är allt för långt borta. Kryssning, pengar, helg, fest, kent.

Känner dock även att jag bryr mig mindre och mindre om det mesta och jag gillar det inte egentligen, är rädd för att bli en likgiltig jävla fitta som bara låtsas.

Okej, kursen jag läser nu slutar den 3:e juni. Var vill jag vara då, vad vill jag vara då, vem vill jag vara då? Behöver lite töntiga mål och saker att sträva mot så jag inte fastnar i det här som är ingenting.

- Klara kursen
- Längre hår (haha eller bara bättre frisyr)
- Jag vill spela gitarr mer regelbundet, lära mig nån låt ordentligt. Damien Rice eller shins eller så.
- Jag vill ha kört lite MSM-kur
- Förhoppningsvis ha snyggare ärr som inte syns lika mycket
- Jag vill ha provat på klättring i alla fall en gång (nån som e sugen på att testa detta med mig?)
- Ha sökt till kandidatkursen i Berlin
- Ha skrivit ett CV, gärna sökt ett jobb eller kanske inte
- Ha besökt tandläkaren och eller ungdomsmottagningen
- Vara nöjdare med mitt utseende
- Ha sparat ihop lite pengar
- Prova på någonting helt nytt och galet eller genomgått någon spännande förändring/utveckling
- Känna mig mer okej med att bli vuxen, hur man nu gör det

Oh det här var ju tråkigt. Jag vet inte vad jag vill göra för roliga saker men jag måste komma på något nytt. Tre och en halv månad lite drygt. Ja jag har hela livet på mig, hur långt det nu är, men jag behöver någon förändring snart alltså.

Okej bra ännu en litteraturlektion har jag överlevt. Känns trevligt. Jag har varit apsjuk hela dagen, eller nej det har känts okej men jag har hostat och snorat som fan. Såg fram emot att komma hem och bah ta det lugnt, slöplugga lite tyska eller nånting bara. Och så säger Cecilia att de ska dricka öl på Carmen och jag blir sjutk sugen. Jag hatar att vara sjuk, det känns som jag missar saker. Öl på carmen liksom vem vet det kanske är typ årets trevligaste öl och så är jag inte där bara för att jag är sjuk. Nej jag ska inte gå men jag vill. Vet inte om det är ölen som lockar eller om det är känslan av att jag kommer missa något stort. Jag försöker lära mig att stanna hemma. Att bah ta det lugnt och vara med mig själv och trivas med det men det är så jävla tråkigt speciellt som jag har varit hemma typ hela tiden sen i måndags och ja det är bara två dagar och ja jag träffade Cecilia igår och ja det är lugnt jag har träffat massa folk idag osv men jag hatar att bara vara. Jag hatar att vara med mig själv. Är så jävla trött på mitt eget sällskap, tycker bara om mig själv när jag är med andra osv. Men nu sitter jag här och dricker min sojamjölk och kollar på how i met your mother. Senare kanske jag läser lite i Frau Jenny Treibel så jag slipper va med mig själv osv.

Jag vill va sjukt bra på nånting litet och koncentrera mig på det istället för att hålla på som nu. Kan inte fokusera på något för jag vill veta allt om sjukt mycket grejer och vill göra massa saker och vill vara bäst på allt och det resulterar i att jag inte gör ett piss. Varför är jag inte smalare i huvudet? Vill inte ha det såhär nu va.

Okej jag vet inte. Jag är sjuk, gick upp för sju och en halv timme sen. Hur i helvete ska jag kunna somna inatt, det vet jag inte. Jag har inte tid med att vara sjuk, jag gör inte ett piss när jag är sjuk. Har värsta läxorna tills ja idag och imorgon men har inte tittat på det för jag är sjuk så jag ser typ hela säsong 2 av the big bang theory istället. Kul. Ja det är det men jag vill inte vara sjuk längre. Jag vill inte ha sjukt lite pengar längre. Jag vill inte bo här längre. Jag vill inte vara fast i det här skitlivet okej det är så jävla tråkigt. Visst jag känner massa fina människor som jag har fina stunder med och det är bra men jag klarar mig uppenbarligen inte ensam och liksom vad är poängen då.

och ring mig för fan har ringt i två veckor eller något, har inte längre pengar på mobilen.

Det är svårt att förklara men jag känner mig mer och mer distansierad från alla och jag känner att den enda som finns för mig den enda jag kan räkna med det är mig själv och den här viljan att. ja. jag vet inte vad. Jag tvivlar inte längre på att jag kommer att klara av det jag tar mig för, det sstora problemet är att jag inte vet vad jag ska göra. Jag äcklas av detta men jag tycker att jag är smart. Så jävla äckligt att jag är så självgod. Jag kommer vakna upp en dag och vara gammal. Ha gjort en jävla massa tråkiga akademiska grejer för att det är sånt jag klarar av.

JAG SAKNAR BERLIN

det är bara onsdag det känns som det skulle vara minst fredag men nej den här veckan verkar gå helt stört långsamt. konversationen gick bra ändå igår. sjukt mycket ångest för att man ska hålla individuella föredrag på femton minuter, men men det är väl bara att bita ihop och göra.

jag vill inte göra någonting tack. jag är trött på att vara mig.

denna måndagen var nog över förväntan. det kan bero på att jag sov halva dagen och inte hann få en massa måndagsångest. vaknade, åt, hämtade A och kollade på high school musical 3. vi har nu sett alla filmerna, vad ska vi göra på torsdag då vi ses igen, jag vet inte. borde kanske fundera lite på vad man kan göra som barnvakt. A är ganska blyg och säger liksom inte vad hon vill göra förrän jag verkligen pressar henne. ja vi kan ju säkert kolla på andra filmer men om vi ska se film två gånger i veckan så kommer de att ta slut. så är det bara. vad kan man göra med barn? vi ritar ganska mycket också, det är sjukt kul. jag ritar förstås bara av grejer för jag kan inte rita annars men oh det känns bah bra att göra någonting som iallafall liknar att vara kreativ igen.

sen så pluggade jag en del, både på mitt hak avenyn rå och sne även hemma. imorgon tänkte jag försöka gå upp så pass tidigt så att jag kan se en film på tyska innan jag måste springa till pluggat. för att komma in i det. har min första lektion i "munslig språkfärdighet" imorgon, och då ska jag försöka så mycket det bara går att prata prata prata så att jag kommer in i det och blir av med iallafall lite av den jävla ångesten som medföljer. det är min plan, vi får se hur det går jag håller er informerade osv.

hata att c är sjuk. behöver ses och babbla av mig och gärna ses och plugga. kan hon bli frisk nån gång eller, vem ska jag döda som gav henne flunsan osv.

Sitter här och väntar på att håret ska torka. Ska snart dra iväg och jobba lite, det är väl trevligt men jag börjar bli stressad över skolan och så igen. Imorgon har jag mitt första konversationspass för terminen. 90 minuter. Helvete kommer det att vara alltså det kommer ju inte gå. Men men vad ska man göra. Det är väl bara att infinna sig och hoppas på det bästa. Hoppas att tiden ska gå fort nu ett tag, jag orkar inte med februati, jag orkar itne med vintern, jag orkar inte med skolan jag orkar inte med någonting. Kan det vara typ april och fint igen. Kan livet bah bli nåt?