Retch

Jag vet inte varför men jag är extremt lättirriterad just nu. Sitter här för mig själv och säger dumma saker och känner mig arg i kroppen. Det var väldigt länge sen jag hade den här känslan den är så jälva jobbig det sticker i hela min kropp jag kan inte vara still och det hemska är att jag inte har någon som helst anledning egentligen. Jag är bara frustrerad. Jag vet inte hur man gör så det slutar.

Nu blev jag medlem på Eddie Izzards hemsida och vväntar med spänning på nyhetsbrevet som ska komma imorgon tror jag, om jag fattar Eddie rätt. "If you want to get advance notice & book tix for the Scandinavian gigs, join my mailing list by tomorrow 8am UK time at www.eddieizzard.com" skrev han på twitter. Oh jag är så himla taggad!



Men om han inte kommer till Stockholm utan bara till Göteborg eller nåt så tror jag att jag åker till London och ser honom istället. Det vore jävligt najs det med. Jag måste se Eddie Izzard, han har varit min favoritkomiker sen jag råkade se honom på tv en natt typ 2005. Jag gillar när sånt händer.

Valborg suger alltid. Det är en regel, trodde jag i alla fall. Förra året var jag på en fest hos Eleonore som i och för sig var ganska trevlig innan det urartade. Det regnade och bussen kom aldrig. Året innan trodde jag att jag hade klamydia, vi var först i en park men det regnade, sen var vi på hemmafest hos nån (antagligen i skarpnäck) och åt pizza ur kartong och bråkade med hanna.

I år var det faktiskt helt okej. Eller inte lika sugande som vanligt. Mösspåtagningen var trevlig (fast jag tror jag har svin-influensan). Ölen efter det lite jobbig. Förandet/festen hos Fanny helt okej. Jag var astrött eftersom jag bara sov tre timmar inatt på grund av att jag är för kär i David Bowie. Sen drog vi mot nån klubb i Solna men det var aslångt att gå och sen visade det sig vara 150 spänn inträde så vi bangade. Nu är jag hemma och lyssnar på Bowie. Han är alltid bäst. Denna valborg var ändå okej, bäst hitills. Det kanske blir bättre nu. Allt kanske blir bättre ny.

Jag lyssnar på "a new career in a new town". Det är så rätt det kan vara så det är. En helt ny start, med Bowie vid min sida. Jag trodde aldirg att jag skulle komma så här långt, och speciellt inte utan dig, men här är jag nu.

"Hang on to yourself" byttes det precis till (shuffle). Ett tecken.

Jag älskar när jag hittar bilder på Bowie som är tagna under samma plåtning som nån kändare Bowiebild. Det är svårt att förklara den känslan men ja det är riktigt jävla fint iallafall. Jag är trött och ska upp om 4 timmar men jag måste kolla på 4 youtubeklipp till. Jag har dem uppe, laddade och klara. Snart är det godnatt men först en liten Bowie-parad!

Jag är avundsjuk på människor som @:ar kändisar de gillar på twitter. Jag skulle inte våga göra sånt, jag skulle känna mig påträngande, dum och jobbig. Och sen skulle jag må jättedåligt om jag inte fick något svar. Om jag bara inte var så rädd av mig alltså. Det finns massa brudar som pratar med Russell och jag vill också prata med honom men jag skulle aldrig göra det så. Jag hoppas att den Russell jag har i mitt huvud är bättre än den riktiga varan, för jag kommer hålla mig till den.

Nån dag ska jag sluta bry mig och spamma skiten ur honom.

Leave me out with the waste
This is not what I do
It's the wrong kind of place
To be thinking of you
It's the wrong time
For somebody new
It's a small crime
And I've got no excuse

Vid denna tid om 24 timmar är jag hemma hos Matilda och har antagligen inte somnat. Jag har säkert föröskt och så men det kommer med största sannolikhet inte att gå. London kommer vara väldigt nära och Russell Brand kommer vara bara en liten liten längre bit bort. På fredag smäller det. Jag försöker verkligen att inte ha några förväntningar så jag inte blir besviken, men det är svårt att hålla tankarna borta från staden och mannen. Jag kommer antagligen stressa sönder för tänk om vi inte hinner ut till arenan, tänk om vi inte hittar, tänk om vi helt enkelt bara fuckar upp det hela. Så jag förbereder mig mentalt för denna prövning istället för att ta ut glädje i förskott.

Det är nån fin påskdag idag typ Lördag är det iallafall. Vi ska strax bege oss till farmor och äta. Jag hoppas det blir gott för jag är hungrig och fattig. Nej det är inte därför jag följer med, eller inte bara därför jag följer med. Jag gillar farmor. Hon är en mycket söt dam. Och jag måste träffa far så han kan hjälpa mig på måndag. Det borde han kunna. Det löser sig.

Snart fyller du år.
Seriöst det var inte så här jag ville att det skulle vara.
Jag vill inte vara med.

One hand on this wily comet,
Take a drink just to give me some weight,
Some uber-man I'd make,
I'm barely a vapor

They shone a chlorine light on,
A host of individual sins,
Let's carve my aging face off,
Fetch us a knife,
Start with my eyes,
Down so the lines,
Form a grimacing smile,

Close your eyes to corral a virtue,
Is this fooling anyone else?
Never worked so long and hard,
To cement a failure,

We can blow on our thumbs and posture,
But the lonely is such delicate things,
The wind from a wasp could blow them,
Into the sea,
With stones on their feet,
Lost to the light and the loving we need,

Still to come,
The worst part and you know it,
There is a numbness,
 In your heart and it's growing,

With burnt sage and a forest of bygones,
I click my heels,
Get the devils in line,
A list of things I could lay the blame on,
Might give me a way out,

But with each turn,
It's this front and center,
Like a dart stuck square in your eye,
Every post you can hitch your faith on,
Is a pie in the sky,
Chock full of lies,
A tool we devise,
To make sinking stones fly,

And still to come,
The worst part and you know it,
There is a numbness,
In your heart and it's growing.

På vägen hem igår såg jag Where the action is-affischer och blev påmind om att för fan NICK CAVE kommer ju. Jag har missat honom tillräckligt många gånger nu så jag har inget val, jag måste gå på Where the action is. Cecilia ska också gå så det är ju kalas. Andra sköningar som kommer är Pixies, som jag i och för sig inte lyssnar på längre, Moneybrother och Markus Krunegård. Frågan är bara hur detta ska finansieras, men det löser sig...

Idag var det volleybollturnering i skolan och lärarna vann som vanligt. Det är inte så att de fuskar, domarna dömer korrekt och ingen är mutad så vitt jag vet, men de fuskar ju på så sätt att de tränar så himla mycket mer. Flera veckor i förväg börjar de spela, de spelar säkert varje dag om inte flera gånger om dagen. Jag har nog märkt hur lärarna varit försenade och svettiga de senaste veckorna och jag vet inte riktigt om det är okej.


Och jag har en riktig stekarkompis. Han vill inte erkänna det men jag fångade Bilmans riktiga jag på bild när vi kollade på volleybollen. Han kommer säga att han "gjorde sig till" och att "det var på skämt", men alla som känner Bilman vet att det är så här han egentligen ser ut. Jag ska träffa honom igen ikväll, vi får se hur stek han är då, jag har mobilen redo!

Jag skriver som de flesta vet en tioårsdagbok. Några meningar som sammanfattar varje dag, för att väcka minnet snare antar jag. För att se att livet går fort och att allting går över. Men även för att hålla fast. Jag vill inte att jag ska sluta vara som jag är. Jag vill inte att människor jag känner och tycker om ska försvinna ifrån mig men det är så det är. Det är som Milan säger, att de jag känner nu kommer jag antagligen inte känna om tio år. Varje gång han säger det vill jag dö. Jag får panik. Jag vill inte gå med på dessa regler. Det är för mig helt omöjligt att se mitt liv om tio år utan de människor som jag är med nu, mycket däröfr att jag endast kan se mig själv genom andra människor. Men jag kommer ändras, mina vänner kommer ändras. Livet går och det finns inget jag kan göra något åt det, förutom att skriva några rader i min tioårsdagbok och hoppas på det bästa.

Dagens datum för ett år sedan var jag hos Vicco en stund på dagen. Hon hade precis tatuerat sig. Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, Jocke var där också och vi stod väl mest i köket och rökte. Jag tror de höll på att laga mat. Sen gick jag till det som var men inte längre är mitt hem, cirka 300 meter bort. På kvällen åkte jag till Cecilia och kollade på queer as folk, en serie vi såg typ jämt men som jag fortfarande inte sett klart. Jag minns inte vilket avsnitt vi såg men vi låg väl där i Cecilias säng och tittade på underbara män.

Men nu när jag skriver detta tänker jag mest på dig. Inte den ni läsare tror jag menar utan den andre. På så kort tid har du varit så mycket och nu är du inte. Och jag kommer gråta för allt som gick åt helvete, men jag ångrar ingenting.

Nästan varje tordag så är jag hemma hos mor en sväng innan ridningen. Far lånar nämligen hennes bil för att köra mig till stallet, så då åker vi dit och hämtar bilen och så. Jag åker ju helst inte kollektivt i ridkläder, eller rättare sagt jag visar mig helst inte i ridkläder någonstans förutom just i stallet, så jag byter om hos min mor. Varje gång detta händer följer Mojje med mig in i badrummet. Han sitter där i duschen och bara håller koll liksom. Jag vet inte om han på något sätt är en pervers katt som gillar att titta på när man byter om, om han känner sig smutsig och vill duscha, eller om han bara vill ha sällskap. Jag hoppas på det sista alternativet.

Diskuterade med London-Tom igår att det inte finns nån dislike-knapp på facebook. Vi skulle båda gärna vilja ha en. Jag känner ofta behovet, jag får ofta den här irritationen i kroppen. Ibland så går det så långt att jag "like"ar för att sedan "unlike"a. En jävligt skön känsla är det, man har visat sin ståndpunkt. Låtsas att man gillat det och sen bara ändrat sig. Det är det närmsta till dislike man kan komma på dagens facebook. Det är inte lika ärligt, det skulle ju kunna vara så att man bara råkat "like"-a och sen snabbt som saten tagit bort sitt misstag, men alla vet väl vid det här laget att det egentligen inte är så det ligger till.

Matilda körde mig till stan idag. Hon hade då haft körtkort i cirka 30 timmar. Vi dog inte. Najs.

Kan den sluta dubbelposta jag orkar inte ta bort. Det är så mycket lättare att skriva ett inlägg där jag ber blogg.se snällt att sluta dubbelposta allt jag skriver. Det är inte dubbelt så viktigt bara för att det blir publicerat två gånger. Jag lovar.

Jag drömde om Lotta inatt och vaknade utan minne av hennes död. Det tog flera timmar. Nej fy fan jag hatar sånna drömmar. Det är inte okej. Jag saknar henne mycket.