Retch

Fast självklart så festar jag en del också.

Skulle gärna säga att jag inte blgogar för jag är så upptagen med att festa men sanningen är den att jag sitter här. Hela tiden. Varje dag. Jag är bara allt för utmattad. jag har försökt med nästan allt lagligt för att få energi men inget har hjälpt. Jag tror att jag måste börja träna. Folk säger alltid att de får en sån energi av det. Så idag har jag tränat med C och så har jag typ promenerat lite på stan och hemma (fast det är också på stan). Och jag är trött nu men känner mig ändå mer peppad och engagerad så jag antar att det är bra. Men fy fan vad jobbigt då måste man alltså hålla på med det här med att röra på sig på riktigt. Illa.

Övar som fan på gitarren. Det mesta börjar arta sig och så. Svart är fortfarande svårast, jag vet vad jag ska spela, problemet är bara att det ska gå snabbare än jag kan just nu. Men introt sitter iallafall så det är ju skönt. Dock har jag lite svårt för att komma ihåg hur själva melodin går men det är bara att lyssna mer och öva mer och det ska jag göra. Idag har jag iallafall övat på bra nu och lyssnat och skrivit och övat. Om jag bara gör detta nu varj dag fram tills onsdag då vi repar igen så lär det mesta sitta. Det känns bra det här. Jag älskar min gitarr. Borde typ stränga om den dock men det har jag inte tid eller råd med. Helvete.

Det har hänt. För första gången i mitt liv. Jag är bjuden på bröllop!

"Vi ska fatta oss kort, detta är vad som gäller för bröllopet. I och med detta mail så är vi självklart tacksamma om ni bekräftar en sista gång att ni kommer, samt meddelar om ni har fått något förhinder och inte kan komma eller om ni har andra frågor som inte tas upp här."

Bekräftar en sista gång? Jag har inte blivit bjuden förrän med detta mail och jag har träffat brudgummen kanske två gånger i mitt liv. Han är en vän till M, som inte är min vän längre. Men jag blir ju lite sugen på att gå ändå när jag fortsätter läsa...

"Då vi har försökt att bjuda in så många som möjligt av våra vänner, och bekanta från förr och nu så har vi inte möjlighet att bjuda på en fri bar (vi räknar med ca. 200 gäster), utan försöker att hålla alkoholen till någorlunda självkostnadspriser.
Öl 15 kr
Cider 20 kr
Alkoläsk 25 kr
1 glas rött 20 kr
1 glas vitt 20 kr
Läsk 10 kr
Valfri drink 25 kr"

>BILLIGT

Min telefon ringde. Det var min far. Han säger att han precis gick in i Olivia som skulle på sin studentskiva, och hon sa till honom att jag kanske skulle dit. Så då ringer han mig och undrar om jag ska delta i festandet, men jag säger att jag inte har pengar. Då säger han "Vänta jag ska titta i min plånbok". Så min far betalar mig för att festa, ungefär. Fint.

Igår var jag på södra bar där man firade att Morrissey fyller 50 år imorgon. Det var askalas. Kom dock dit efter alla liveframträdanden var slut men det spelades Morrissey och Smiths och det var knökfullt. Jag köpte öl för mina sista pengar och det var gott. Musiken var bra och vi dansade och drack tills klockan blev två.


Då drog vi till debaser slussen och drack mer öl. Eller jag köpte inget där för jag hade ju druckit upp mina sista pengar, men jag drack lite groggar och sånt trevligt. Sen var det efterfest hemma hos den andra bruden i sällskapet, vid Hornstull. Det var trevligt men sen blev det ljust ute och halva festen sov i sängen. Så jag åkte hem med den sista 94:an för natten och sen så sov jag i 12 timmar. Underbart. Nu är jag redo för helgen, fast det är jävligt synd att man är så pank.

Jag funderar på att köpa cigaretter, det kanske gör mig på bättre humör och det kanske gör mig till mig själv igen. Hur nu det är. Jag är förbannad och ledsen och ensam och trött på att vara sån här. Fast jag har alltid varit sån här. Jag förstår inte. Hur gör man för att klara sig själv? För att må bra när man inte har sällskap? För att känna att den tillvaron är på något sätt meningsfull? Jag får panik om jag är själv för länge för då spelar det ingen roll. Då finns jag inte, jag menar jag skulle lika gärna kunna vara död och jag vill inte vara död och jag är så rädd för att bli lämnad kvar. Alla går vidare och varje sekund som jag spenderar ensam är en sekund då jag inte hänger med. Även fast jag hatar förändring så förändras jag gärna om det innebär att jag inte är ensam kvar.

Jag har precis upptäckt denna underbara komiker som skulle kunna vara snygg om han bara klädde sig bättre. Men iallafall så är han sjukt rolig och lite lik jarvis är han också. Håret är spännande och flyger. Jag har iallafall råkat köpa en biljett till hans show i Stockholm då. Jag har absolut inte råd men om jag inte går så ångrar jag mig så biljetten är min. Det är snart också. Jag har blivit ganska besatt av stand-up.



Har du tid så finns det massor att se på youtube, bland annat ja hela denna show, som heter Monster.


Dylan Moran                                                                       Jarvis Cocker

Jag har varit i skolan i onödan, jag hade inga lektioner och den gratis lunch som brukar göra mödan värd ändå var en gryta med sojaprotein, något jag inte ens åt. jag åt sallad. I skolan har jag även tappat bort mina nycklar. Jag märkte detta när jag nästan var hemma, så jag fick åka tillbaka. Jag blev stressad och tiggde till mig en cigarett, så jag har rökt idag också. Och mina strumpbyxor har gått sönder. Det är en fin dag det här.

Såg precis ett quiz på Facebook som hette "Vem är du i våra bästa år?" och kom på hur mycket jag tittat på den serien. Flera år till och från. Var det på TV:n och jag var hemma så var det en självklarthet. Inte för att de tär bra utan för att det är våra bästa år. Jag saknar det inte nu, jag saknar det aldrig när jag inte kollar, men när jag väl sitter där så är det ändå ett vettigt sätt att spendera en halvtimme. Jag blev Chloe. Fan. Jag gillade aldrig henne, speciellt inte när hon fuckade upp det med Brady.

"Du är Chloe Lane - du har ett förflutet som svartrockare och gick klädd i vampyrkåpa på gymnasiet. Som tur var blev du bjuden på skolbalen av skolans snyggaste kille och lade EMO-imagen på hyllan. Du är talangfull, vacker och storsint, men du är så perfekt och har så perfekt kille att andra tjejer inte kan låta bli att försöka mobba, döda och vanställa dig från morgon till kväll. Detta kopplat med leukemi, infektioner och självpåtagen isolering gör att du nästan hade det roligare i vampyrkåpan."

Imorgon kommer bli en sjukt jobbig dag. Först har jag skola från 10.40 till 14.00. Efter det vet jag inte riktigt vad jag ska göra, spela ännu mer gitarr antar jag. Jag skulle gärna vilja simma men jag vet inte om jag har tid. Sen så ska jag på två lägenhetsvisningar, en på Lilla sällskapets väg, där jag har bott förut, och en nånstans i vårberg. Efter det så drar jag med syrran till Årsta där vi firar Adam som fyller 20. Innan det måste jag ha ringt till Ylva och sagt att jag blir sen. Och innan det måste jag ha ringt min mor och pratat om hur vi ska göra med mottagningen, och för att kunna göra det måste jag ha bestämt mig först. Och när ska jag ha tid att äta middag?

| Crux | - |Dysgenics| säger:
Yo
tützi pützi säger:
hej
| Crux | - |Dysgenics| säger:
vad gör du?
| Crux | - |Dysgenics| säger:
annat än lyssna på bowie
tützi pützi säger:
höhö
| Crux | - |Dysgenics| säger:
det är som att säga att du andas

(just nu lyssnar jag på quicksand, ja det är bowie)

Happ. Då har man sett säsong 5 också då. Det är konstigt hur det kan ha gått så fort alltihopa. Det känns som att Grey's är en relativt ny serie, jag menar jag minns när den började gå på tv och det känns inte som SÅ länge sen. Men uppenbarligen. Det har hänt mycket och nu har jag sett säsongsavslutningen och jag trodde att jag skulle gråta. Jag var helt beredd på det men jag gråter inte. Jag är irriterad. Jag vill veta hur det går, jag vill inte ha en lång jävla paus. Och om det går som det verkar så känns det vara tråkigt och dumt. Egentligen tycker jag nog att serien kan ta slut helt här. Det skulle funka. Jag vill egentligen att den ska göra det tror jag, men jag kommer att titta på nästa säsong och vidare i all evighet. Jag vill bara säga att ett slut här hade nog suttit fint.

Sjukt bra version av låten från en sjukt bra film. Velvet Goldmine. Det var ett tag sen jag såg den senast men den är lika bra idag som alltid. Den enda nackdelen just nu är att alla röker och jag gör det inte. Det sätter igång ett sug, men jag klarar mig.




"During the Festival sequence where Brian sees Curt perform for the first time, Ewan McGregor was only due to moon the disgruntled crowd. But inspired by the antics of Iggy Pop, he improvised, and ended up gesticulating wildly while flashing the audience, leaping about with his trousers around his ankles."

Imorgon är det viktigt rep och så. Jag har inte tid att vara så sjuk som jag är idag men är det inte bättre imorgon så kan jag nog inte komma. Jag har ont i mina lungor. Jag torrhostar, då och då kommer det lite äckligt slem. Hela halsen är irriterad och äcklig. Förlåt men jag tycker att mina lungor borde tycka om mig eftersom att jag inte rökt på cirka 47 timmar men nej nej. Slutar man röka blir man sjuk. Underbart. Febern håller jag nere med hjälp av ipren. Det värsta är att det inte kommer bli bättre tills imorgon men jag kommer att släpa mig till skolan ändå. HELVETE måste jag inte köpa biljett till slutskivan imorgon? För vilka jävla pengar då undrar jag. Jag orkar inte vara sjuk och fattig.

Jag har precis insett att typ hela min garderob är full av klänningar. Jag menar, jag har ett par byxor som jag använder konstant och annars har jag bara klänningar. Jag köpte två klänningar i tisdags, min studentklänning och min balklänning. Innan det köpte jag en klänning i London. En klänning på HM.  En klänning på JC. En klänning på HM i Berlin. En fulklänning på Gina. Jag äger numera totalt 9 klänningar. Då räknar jag inte med min fina svartlila klänning som på något mystiskt sätt lyckats försvinna. Och vänta Fahmina har en av mina klänningar också. Jag har 10 klänningar. Det är väldigt mycket.

I alla fall så är min studentklänning typ offwhite och fin. Lite spets och lite volanger. Köpt på Indiska för en inte allt för stor peng. Min balklänning är lila och jag ser ut som en snäcka i den. Mer än så får ni inte veta. Får inte ha på mig de där sakerna förrän det är dags. Först bal, sedan student.

Men när jag kikade runt lite nu på HMs hemsida, titta vad jag hittar.

Är de inte lika så säg?

Idag var det programdag om EU-valet i skolan och de som inte var där missade verkligen ett tillfälle att lära sig och sånt dära. Jag kan absolut förstå att man inte går om man ändå är för ung för att rösta, men om man är över 18, varför stanna hemma? Lite jobbigt att komma upp på morgonen, okej det håller jag med om. Lite långtråkigt kanske. Men det är gratis information och framför allt så är det gratis lunch. Hur kan man säga nej till något sådant? Moussaka var det idag. Gott.

Jag ska åka till skolan nu men det är ett problem. Det är någon som är på innergården och pratar i telefon. Alltså snälla bara gå nån annan stans jag kommer inte till skolan om jag känner mig såhär pressad!

Nej jag kan inte gå ut om någon är utanför.

By the way, did I tell you that I loved you?
Oh if I didn't I'm so sorry
You know I I really, I really meant to tell you
it's O.K. there's no need to hurry
But the bed is full of memories, full of memories of you
Oh I've tried to get them out but but there's nothing I can do
Oh if I knew the moon I'd ask him
Shine his light in through your window
and send your body home to me today

Hey I feel this night will never end
and I will never see the day
Oh I was nothing when you came
I'm no-one now you've gone away
Oh all I do is O.K. All of my nights,
and all of my days
Oh-oh if you came home right now
I'd run away
Run away
Run away.

Många stora förändringar är på gång i och med studenten och jag hatar förändringar men det är fan lika bra att passa på. Vem vill jag vara om fem år? Jag menar de jag umågs med idag, många av dem kommer jag inte umgås med om fem år, men mig kommer jag att vara fast med. Vem vill jag vara? Jag vill fan inte vara nån som lagt över 100 000 på att röka cigaretter. Jag har slutat nu. Det är bara viljestyrka som gäller. Inga nikotintugummin. Inga plåster, inget. Och det ska gå för i sommar ska jag till Barcelona och Arvika. Jag vill inte heller vara någon som avstår från att göra saker och gör sitt liv sjukt jobbigt på grund av nån jävla irrationell rädsla. Det är dags att ta upp kampen. Det kommer ta tid, absolut, men det viktiga är att på lång sikt, vem vill jag vara?

Jag har börjat.

Idag ska jag ut och leta studentklänning med min favoritman och det kommer bli trevligt. Han kommer säga att jag är skitsnygg och jag kommer prova en massa fula vita klänningar och antagligen kära ner mig i någon och köpa den. Jag känner att detta kommer bli en bra dag. Jag har saknat min man starkt nu i kanske fyra dagar. Men det är bra, vi har det bra och det räcker bra för mig. Jag har fan ett vykort till honom det får jag inte glömma! Oj, undrar vad jag skrev. Det minns jag icke, det var nog inte roligt men jag måste väl ge honom det eftersom att jag inte hade råd med frimärken när jag var i London. Han sparar mina vykort. Det är fint.

Och nu erkänner jag för mig själv att saker bara blir värre. Visst jag kan redovisa utan att ta livet av mig haha men alla vardaglia saker är helvete som fan. Jag blir bättre jag blir bättre på små saker som att gå på biblioteket. Och nu kom jag inte ens på fler exempel.

vbdJohan: OJ!!! Fantastiskt Vacker!
Haft en bra helg?
men nu reser vi ihop och tar ett smakprov på sommaren? vad sägs?
Kram Johan

Retch:  Helgen har varit både bra och dålig, som vanligt antar jag.
Kan inte dra och resa jag ska ta studenten. Sen reser jag nog en del men antagligen inte med dig. :)

vbdJohan: vi tar en weekend oki?

Retch: haha det låter lockande förutom faktumet att jag inte känner dig, inte har råd och inte har tid.
Mest för att jag inte känner dig.

vbdJohan: jag bjuder
vi lär känna varandra på planet!!!

Retch: vart åker vi?

vbdJohan: hawaiiii

Retch: skulle gärna åka med dig dit men jag är inte bekväm med att åka med någon jag aldrig träffat. tyvärr. :)

vbdJohan: vi får ses innan helt enkelt ;)

Retch: När ska vi göra det då?

vdbJohan: jag kommer till sthlm i juni :)
nakenbad i sthlm :)


Sen slutade jag svara. Jag var ganska sugen men näsan var inte rätt och nakenbad är inte min grej.

Det är söndag men den vanliga söndagsångesten är inte här. Spännande, jag blir lite irriterad, men jag kanske tog den igår och därför är okej idag. Vi kör på det. Jag hade nästan glömt att jag mådde piss igår! Haha. För det hände en grej inatt det var värsta fajten här och skrik och knivar och det var jobbigt. Så det är det jag tänker på när jag tänker på igår, inte att jag grät som en liten flicka. jag förtjänar att ha en lugn söndag nu utan ångest och snart ska vi till farmor och äta mat.

Okej en dag av helvete kvar.

Såklart att det är värt det. På något sätt.

Godnatt. Det är över. Allt är över.

Då var det dags igen. Om fyra minuter ska jag börja plugga. Tror att jag skiter i engelskan och gör den imorgon på de tre timmar jag har där. Det får lösa sig på något sätt. Jag menar jag kommer ändå inte att prestera bra för jag kommer vilja dö så det är lika bra att satsa på något som kanske kan ge någonting. Jag ska inte sumpa det här nu. Det kommer gå vägen. Det är en månad till studenten. Okej och en dag men ja sak samma. Det är på gång. Betygssättningen är snart här och de tre mest spännande åren, hitills, i mitt liv är nu strax över.

Åh den sköna känslan av stress är i hela min kropp nu. Nej det är inte en skön känsla i sig men om den tar bort andra, vilket den gör just nu, så är den fan det bästa som har hänt mig. Jag har förlorat mig i Geografi och stress och frustration. Vilket faktiskt har lett till att jag har kommit en bit på vägen. Jag är dock sjukligt frustrerad och kommer ställa massa dumma frågor till mina klasskamrater imorgon. Egentligen hade jag inte tänkt att gå till skolan eftersom att jag måste plugga så sjukt mycket, men jag måste ventliera mig och tänka. Och så är det ju prisutdelning i Mattetävlingen, inte för att det gick sräskillt bra men man ska väl se om han He vann eller inte. Spännande spännande.

Jag är inne i ett stressrus eller något liknande men det måste lägga sig nu för det är dags att sova så att jag kan prestera imorgon. Jag måste verkligen plugga.

Jag antar att det bästa vore om jag bara låtsades som att allting aldrig hänt. Hur ska jag kunna tänka på något vi upplevt utan att bli galen. Jag vet inte. Jag vill bara att allt ska vara bra men det kommer inte bli bra. Inte på något sätt, aldrig någonsin. Okej det där var lite av en överdrift kanske men jag förstår faktiskt inte varför jag saknar dig. Det finns ingen poäng med det, det kommer inte leda till något bra och du är inte någon jag vill vara med, egentligen. Jag antar att det bara är illusioner och att det aldrig någonsin var så bra som jag i efterhand tänker att det var. Men tack ändå.

You made me feel less alone
you made me feel not quite so
deformed, uninformed and hunchback
Time takes all breath away
you were good in your time
and we thank you so

[...]

Are you aware wherever you are
that you have just died?

Jag vet inte varför men jag är extremt lättirriterad just nu. Sitter här för mig själv och säger dumma saker och känner mig arg i kroppen. Det var väldigt länge sen jag hade den här känslan den är så jälva jobbig det sticker i hela min kropp jag kan inte vara still och det hemska är att jag inte har någon som helst anledning egentligen. Jag är bara frustrerad. Jag vet inte hur man gör så det slutar.

Nu blev jag medlem på Eddie Izzards hemsida och vväntar med spänning på nyhetsbrevet som ska komma imorgon tror jag, om jag fattar Eddie rätt. "If you want to get advance notice & book tix for the Scandinavian gigs, join my mailing list by tomorrow 8am UK time at www.eddieizzard.com" skrev han på twitter. Oh jag är så himla taggad!



Men om han inte kommer till Stockholm utan bara till Göteborg eller nåt så tror jag att jag åker till London och ser honom istället. Det vore jävligt najs det med. Jag måste se Eddie Izzard, han har varit min favoritkomiker sen jag råkade se honom på tv en natt typ 2005. Jag gillar när sånt händer.

Valborg suger alltid. Det är en regel, trodde jag i alla fall. Förra året var jag på en fest hos Eleonore som i och för sig var ganska trevlig innan det urartade. Det regnade och bussen kom aldrig. Året innan trodde jag att jag hade klamydia, vi var först i en park men det regnade, sen var vi på hemmafest hos nån (antagligen i skarpnäck) och åt pizza ur kartong och bråkade med hanna.

I år var det faktiskt helt okej. Eller inte lika sugande som vanligt. Mösspåtagningen var trevlig (fast jag tror jag har svin-influensan). Ölen efter det lite jobbig. Förandet/festen hos Fanny helt okej. Jag var astrött eftersom jag bara sov tre timmar inatt på grund av att jag är för kär i David Bowie. Sen drog vi mot nån klubb i Solna men det var aslångt att gå och sen visade det sig vara 150 spänn inträde så vi bangade. Nu är jag hemma och lyssnar på Bowie. Han är alltid bäst. Denna valborg var ändå okej, bäst hitills. Det kanske blir bättre nu. Allt kanske blir bättre ny.

Jag lyssnar på "a new career in a new town". Det är så rätt det kan vara så det är. En helt ny start, med Bowie vid min sida. Jag trodde aldirg att jag skulle komma så här långt, och speciellt inte utan dig, men här är jag nu.

"Hang on to yourself" byttes det precis till (shuffle). Ett tecken.