Retch

Jag känner att mina känslor är ganska mycket ur kontroll. Allt eller inget. Och det är ganska jobbigt om man säger så jag har valt bort känslor för tillfället me sånt fungerar ju inte i längden. Iof är jag faktiskt asbra på att samla ihop mig och stänga in känslor som skulle rubba min vardag och så går jag omkring apatisk och iakttar mig själv och fattar inte att folk inte ser hur ihålig jag är.

Jag tror att det här är lovets fel. Att det är julens fel. Vad är det för skitpisshögtid liksom. Då man ska vara med familjen och då det märks absolut mest att jag inte har någon samhörighet med min. I vanliga fall behöver man faktiskt inte tänka på det särskillt mycket men nu ska hon och bror åka till honom på julafton för det är ju viktigare att vara med honom än att vara med mig.

Men det är bara att vänta. Snart är det rutiner som gäller igen och då fungerar jag.