Retch

Här kommer den äntligen, den mycket efterlängtade kärlekslistan. Här listar jag mina förälskelser för veckan. David Bowie får dock inte vara med då han alltid skulle ligga etta, det skulle bli lite tråkigt.

1. Russell Brand

Det behövs ingen motivering. Kolla på klippet.

2. Gustav på Wollmars
En trevlig karl som var mycket attraktiv och hade ett trevligt skratt.

3. Markus Krunegård
Asbra och sjukt snygg på Debaser igår. Jag skulle aldrig banga även fast han inte är min typ egentligen. Han har något visst, den där karln.

Och strax utanför topplaceringarna finns Jerry, även han från Wollmars. Vi får se om han kommer upp på listan, sannolikheten är dock att han inte gör det då jag aldrig lär träffa honom igen.

Jag vet inte vem jag är. Jag känner mig helt konstig. Inte som mig själv. Fast när jag tänker efter vet jag inte hur det är heller.

Det funkade ganska bra i söndags så jag kör en lista igen. Jag förstår absolut att ingen bryr sig men det är för mig. Om jag bara skriver en lista på ett papper så liksom kan jag ju strunta i att titta på den, men skriver jag en lista här och sne gör jag ingenting, då vet alla om det, och det är inte okej. Liksom det ger lite mer motivation.

Skriva loggbok
Skriva på svenskakrönikan, YES HAR BÖRJAT
Bädda. Nya lakan och så
Sortera kläder
fylla i 10-årsdagboken
städa lite
handtvätta lite småsaker
diska
promenera
spela gitarr
gå ut med sopor

okej nu är det söndag igen. min hatdag. så för att känna att denna dag inte är helt meningslös ska jag skriva en lista på saker att göra och sen göra iallafall något av det. jag måste komma igång och bli mer pepp.

prata med M i telefon (upplyftande och trevligt och bra som alltid. jag bryr mig han bryr sig. good shit)
ringa upp mor som ringt (det visade sig vara robban. visade sig även vara så att herr K inte bor där längre. okej med skadeglädje? ja iallafall lite)
fylla i 10-årsdagboken, har missat några dagar nu (idga för ett år sedan var en rolig dag. Kan jag sluta skriva 2008, det är 2009 nu)
städa lite (men med betoning på lite. röjde upp i badrummet)
tvätta
- hänga upp tvätt
- handtvätta lite småsaker
plugga lite projektarbete (NÄSTAN. TÄNKTE PÅ DET. FIXADE INFÖR PLUGG)
läsa filosofin
diska
kolla pengarna (hade fått underhållet. Förde över en del till mitt sparkonto. Försöker bygga tillbaka det jag nallat..)
göra en ny veckoplanering (mycket saker som kommer nästa vecka alltså!!! lite stress)
ta bort nagellacket
duscha
promenera (inte så länge men najs ändå)
plugga engelska
plugga svenska
spela gitarr (lyssnade massor på could you be loved, så det är ju till det ämnet så nästan!)
gå ut med sopor
byta musik på ipoden (FÖRSÖKER MEN MIN DATOR ÄR SJUK OCH ITUNES BAH NEJ INGEN IPOD IKOPPLAD JAG VILL DÖDA NÅGON) (Nu kanske det går)

I don't have words to say how much I think I owe you.

En vän till mig bor i en typ av kollektiv. Inte den flummiga sortens, utan mer ja den statliga. Vi skulle gå ut och röka och så är det lite trafik i dörren. En pojke ska åka hem, så han säger hejdå till sin värdinna och säger även hälsa de andra. Hon säger ja visst, vi hörs. Typ. Det lustiga är att han och de andra gästerna som stannade kvar, de var normalt klädda, medan värdinnan endast var iför morgonrock.

Idag har jag äntligen varit på min ridning! Jag känner mig fortfarande inte frisk helt, men närmare än såhär kommer jag säkert inte så länge som jag röker som en skorsten. Gud jag måste sluta röka. Det är hemskt. Jag älskar att röka. Det är en del av mig. Jag har ingen viljestyrka. Jag har ingen självdisciplin. Jag behöver bra arument för att sluta röka. Men finns det något bättre än typ "du får kol och/eller lungcancer"? Om inte så lär jag aldrig sluta.

Jag gick upp för typ en kvart sen. Det här med lediga onsdagar kommer döda mig. Jag bara sover. Det är så himla skönt. Jag tycker att det är okej för jag är faktiskt sjuk. På tal om sjuk så är min hemska och aggressiva hosta nästan borta. Det är underbart. Men nu försöker jag ragga nån som vill äta lunch/frukost/middag/whatever med mig i stan. Sen ska jag till biblioteket. Detta lär bli ännu en underbar dag.

Jag har en liten hemlighet. När jag går på stan eller åker tåg eller ja vad som helst egentligen, så har jag märkt att jag liksom plutar lite modebloggigt med munnen. OH. Modebloggen förstör mig. Men det känns rätt helt enkelt.

Nu är det dags. Tiden är kommen.

Mycket bråk med mor angående ersättningen för gitarren. Det är inte så najs.

Jag har iallafall fått mitt bankkort nu och det är så himla fashion. Lär visa det för alla den kommande veckan. Bara så ni är beredda.

Nu är min dator tillbaka på noll igen. Allt måste fixas om, som vanligt. Jag minns inte vilka bloggar jag besökte. Jag tror nog att det är ganska bra att datorn crashade för nu kan jag slua följa det som jag inte minns. Hur viktigt var det då på en skala?

Att ge blod känns som något som svenskar inte gör för att de tycker att det är så jobbigt att göra någonting de aldrig gjort förut. Så är det iallafall för mig. Jag funderade kring detta igår när jag var ute på min sistaciggförkvällen-promenad. Så Annika jag har tänkt på det! Jag ska börja! Jag ska ge blod. Jag tänkte bli frisk från min förkylning först, sen så ska de väl typ testa ens blod och grejer och se att det är bra skit de får liksom. Det kommer bli en utmaning! Att göra något nytt och lite läskigt sådär. Men jag tror jag fixar det! 

Blev precis inbjuden till facebookgruppen "Let´s try to gather all facebook members in one group! is it possible?". Det känns ganska skönt att ignorera en sån inbjudan och bah "FAN HELLER ATT DET ÄR MÖJLIGT". Mitt ignorerade av gruppen störtade den! Jag lovar! Oh. Det känns så bra.

Det är bara att lägga ner med sånna grupper, jag kommer aldrig ge mig! Det kommer aldrig finnas en sån grupp! Det kommer aldrig gå. Ni kan köra med "Let's try to gather all facebook members except Cecilia Hagström in one gruop! Is it possible?" Och det kanske hade funkat.

Det enda alternativ som skulle kunna få mig att gå med i en sån där hemsk grej skulle vara "Let's try to gather all facebook members in one David Bowie group!" Det hade funkat.

De har inte så bra humor här på öfre.
- jag såg ett skyltförnster en gång, på ett kebabställe i förorten, där det stog "Här serverar vi endast svensk kebab".
Och sen så skrattade de två männen typ aslänge.

Visst, kebab är ju inte svensk va, men så kul var det inte.

Idag har jag träffat min favoritmilan och det var najs. Vi fikade och så och han betalade. Det är det absolut bästa med honom. Nej nu ljög jag. Jag försökte faktiskt att betala själv men sen kom han och la sig i och betalade i alla fall. Vad kan jag göra, han är man så han bestämmer liksom! Jag får tacka och ta emot. Idag var den första dagen på vårt tredje år. Så sjukt!

Jag blir alltid så pepp av att träffa eller prata med Milan. Han ger mig liksom energi och ork och jag vill liksom klara allt för han säger att jag kan det. Han är verkligen typ den bästa vännen man kan ha. Jag ska strukturera mitt liv nu igen så snart far kommer hem och ger mig ett block. Jag måste skriva listor här. Jag älskar mina listor. Jag vill städa också det kan jag göra nu medan jag väntar på far.

Jag åkte precis bil med min far och han körde på något fint och fick punktering. Jag som var trött och bara ville hem och sova blev självklart lite irriterad va men jag känner min far så pass väl att jag vet att man absolut inte får säga något kritiserade så vår konversation efter att det hela inträffat löd ungefär såhär:
- Du är ganska wild and crazy du!
- Ja, jag är nog det.
- Men ja det är väl så. Något kul måste man få ha när man är gammal!
- Ja, det är nog sant.
Sen så åkte vi klart.

Det är så sjukt jobbigt att vara så sjuk som jag är. Jag vaknar flera gånger varje natt och hostar. Nån gång tills jag spur lite. Då måste jag städa upp det innan jag kan sova vidare. Då hinner man piggna till. Och nu när jag skulle äta frukost, självklart hostar jag så jag spyr upp typ det halva äpple jag ätit. Nu är jag inte riktigt sugen på att äta längre men jag är sjukt hungrig (GISSA VARFÖR) så jag äter väl upp resten ändå. Men när man väl har börjat spy är det dvårt att inte spy mer och fy fan vad tidigt det är. Jag måste verkligen sluta hosta.

Jag följer för tillfället 26 bloggar. Det är ganska många. Jag brukade följa typ tio. Jag menar jag känner inte 12 av de här människorna. Jag tror inte att jag har ett liv.

Education is an important key - yes
But the good life's never won by degrees - no
Pointless passing through harvard or yale
Only window shopping - its strictly no sale
Week end starts friday soon after eight
Your jet black magic helps you celebrate
You may be stranded if you stick around
and that's really something...

Street life - Roxy music

Alltså okej att plånboken med bankkortet är borta. Det insåg jag tidigt idag. Men sen när jag kommer hem och inte hittar bibliotekskortet och massa andra kort som jag vet att jag stoppade ner bland mina grejer som jag flyttade hit, det är bara sjuk. Har alla mina kort blivit uppätna? Detta är stört. Jag orkar inte.

Jag och far var precis i matbutiken och handlade här på Östermalm. Vi köpte getost, fyra äpplen (två olika sortes) och rostade mandlar. Det är sånt man äter på Östermalm. Självklart betalade far med en tusenkronorssedel.

Så igår var jag ute på dumheter igen och det var roligt alltihop. Jag har lite dåligt samvete för en del men vad fan så blir det när man är full. Jag tänker inte gå in på det det är inte det som jag vill få ur mig. Hemresan däremot.

Klockan var typ fem och jag var i hötorget och väntade på tunnelbanan. Sitter där på bänken och lyssnar på musik. Så kommer det fram två män som är typ ja 25 eller någonting jag vet inte och den ena slår sig ner bredvid mig och den andra står framför mig. Vi pratar lite och redan direkt lägger han soms tår framför mig handen på mitt lår och jag säger "ta inte på mig". Och han ber om ursäkt och det är okej liksom, men så gör han det igen och jag säger till igen. Killen bredvid mig säger "men lägg ner, hon har pojkvän" till sin kamrat och så fortsätter vi prata. Sen kommer den en man gåendes som precis gått av, och killen bredvid mig och han börjar skoja och de har roligt och det är väl kul för den men då får jag en man på mig igen som tar på mig och kysser mig på halsen och är sjukt äcklig och jag säger "men snälla bara ta inte på mig" igen och igen och jag försöker gå men nej det går inte. Han säger att jag är så vacker och att han inte ska göra något dumt för han vill "ha mig". Jag kommer iallafall därifrån och han skriker efter mig och så men jag går på tåget i en annan vagn och de följer inte efter.

Detta gör att jag är rädd när jag väntar på bussen. Att jag är rädd när en man frågar mig om tändare. Att jag är rädd när fulla killar går förbi mig och hälsar. Att jag är rädd när svarttaxis stannar framför mig. Att jag är rädd när det bara är jag på bussen och chauffören är en man. Att jag är rädd när någon går av vid samma hållplats som jag. Att jag äcklas av mig själv och att jag får fördomar om typ alla män i världen. Jag vill inte vara rädd.  Jag vill inte äcklas av mig själv eller av människor som jag inte känner. Jag orkar inte.

Jag är en sån som tycker att jag ska kunna gå ensam i stan mitt i natten. Jag tycker att jag ska kunna vara så full att jag inte vet vad jag heter. Jag tycker att jag ska kunna ha extremt lite eller inga kläder på mig. Ingen har för den sakens skull rätt att ta på mig. Alla jävla män som tagit på mig utan min tillåtelse ni är fan dumma i huvudet. Ni andra, ni är najs men jag har blivit dum i huvudet.

Detta är mitt sista inlägg om året som gått! Här är en fin lista på saker som jag gjorde för första gången under 2008.

Åkte till Berlin
Flyttade hemifrån
Körde moppe
Såg the cure
Såg lou reed
Spelade låtar för småbarn
Åkte i lastutrymmet på en skåpbil
Åkte på kryssning utan förälder
Såg magnus betner och andra roliga snubbar
Gjorde sushi
Kollade på tvserien queer as folk
Gått på fotbollsmatch
Sommarjobbat
typ spelat på festival. haha. en minifestival men ändå!
Var i kalmar
Såg mitt första stjärnfall ever
Dansat massa olika danser
Typ första midsommarfirandet och kräftskivan på riktigt
Valvakat

Vad gjorde ni för nya saker 2008?

Alltså man kan följa "storstadspojken" nils i mobilen. förlåt men va?

FY FAN alltså jag tror inte vi fattar hur jobbigt det är att handtvätta påslakan i badkaret. Och nu är det gjort, men hur fan ska det bli torrt liksom. Det kommer ju ta en evighet! Ja, självklart har jag fler påslakan de tär iten så jag menar men om jag ska duscha inom en snar framtid, vilket jag tänkte göra, så kan det ju inte ligga ett påslakan där. OH. FY FAN.

Jag har nu läst igenom min blogg för hela 2008. Min första åsikt är att  hej jag tycker att min blogg är intressant. Om jag inte kände mig skulle jag lätt läsa min blogg! Den är ju rolig. Förstår ni inte det? Fast den är väl antagligen roliast för mig då jag vet vad jag menar. Fast det vet jag inte ens alltid nu när jag tittar tillbaka. Jag ville ju inte skriva allt rakt ut så nu vet inte ens jag vad jag menade men det är en del av spänningen. Men det är mycket upp och ner och det är väl ändå spännande! Man vet aldrig vad jag ska skriva liksom!

Det har hänt så mycket under 2008. Jag har förändrats mycket men på många sätt är jag precis likadan och jag tror jag trivs med det. Jag gillar min personlighet ganska mycket. Jag gillar att vara på topp. Jag är snart på topp igen. Imorgon ska jag planera saker.


Jag lyssnar på Bon Iver som kan vara min första nya musik nu för 2009. Det var Tom som skickade detta till mig och det är kalasbra.

Jag skulle kunna ljuga och säga att jag inte rökt idag, men det gör jag inte. Varför inte? Jo för jag verkligen vill sluta. Det är äckligt hur mitt huvud fungerar nu, hur beroendet visar sig. Jag märker att jag tänker att jag kan röka i smyg, eller kanske bara röka ett paket i veckan eller en cigg om dagen eller vad som helst! Jag blir helt galen. Det är hemskt.

Så jag har nya regler här. Varje dag ska jag verklgien försöka att inte röka. Jag får absolut inte röka inne, för då kommer jag bara bli mer sugen liksom. Jag får inte heller röka inom två timmar efter jag gått upp eller två timmar innan jag ska sova. Om du ser mig röka så får du 50 spänn av mig.

Jag har rökt en halv cigarett idag. Uppdaterar om det blir mer men det hoppas jag inte att det blir.