Retch

AND YOU CAN SAY THAT I WAS NEVER YOUR KIND osv.

Okej hittar inte texten nånstans så jag tar en paus i mitt uppsatsskirvande och förösker lyssna ut texten oki. Vissa grejer är bara hittepå och vissa rader hör jag inte alls men det är fan såhär det är ändå.

you've been a bomb
and i've been watching you blow
you've been a friend
and i've been watching you go

you came to ...
i came to ... from the fall
you came to be heard
i came to answer your call
oh friend of mine
when will you leave me again

you come and go
would you care to explain
you're like the wind
you keep on blowing away
why must you go
when you could easily stay

go let it out go let it out
but come back to me soon
go get it out go get it out
but be back before noon
oh friend of mine
when will you leave me again

your ... is on fire
like so many other times
this one is for ...
like so many other times
you can make yourself at home
i'll be helping you unpack
you don't have to pretend 
you don't have to love me back

all of the shapes
and the places you'll be
all of the things
that i never ever see
lend me a shade
when the sun sets on you
i'll be alright
just by being your fool

i wanna be i wanna be in your gang
under your ... under your ... will i hang
oh friend of mine
when will you leave me again

your ... is on fire
like so many other times
this one is for ...
like so many other times
you can make yourself at home
i'll be helping you unpack
you don't have to pretend 
you don't have to love me back

Ska bli sjukt skönt att lämna stockholm nu. Okej det är bara två dagar men jag har tröttnat så himla hårt på stockholm. Eller inte bara på stockholm utan på vardagen, livet. Varje vecka är likadan, jobba, skola, skola, jobba, gå ut. Ah. Jag är egentligen inte ens särskillt pepp på att resa till berre, liksom jag vill ingenting, men jag hoppas att det går över.

Sen när jag kommer hem måste jag plugga sjukt mycket och jag vill verkligen inte och sen måste jag fixa boende och så måste jag bestämma mig för om jag vill stanna här eller om jag ska plugga i lund eller i tyskland eller något. Jag tror inte att jag vill stanna, stannar nog bara för jag är sjukt rädd.

Jag har slutat skriva. Jag tänker på det ofta. Alltså jag pratar inte om bloggskrivandet nu alltså, jag vet att jag är dålig på att uppdatera i perioder, så har det alltid varit. Jag pratar om att jag inte skriver längre. Skriver för skrivandets skull. Varför jag har slutat vet jag inte riktigt. Min glöd försvann väl med allt annat där nånstans i gymnasietiden. Funderar på att sätta mig ner och bara skriva igen och tänker att det skulle vara bra och fint, bara för min egen skull liksom. Sen kommer ett jälva äckel och när jag tänker längre inser jag att jag inte kan skriva längre och att jag inte är den personen längre och att jag inte har någon kreativ ådra och att jag bara försöker lura mig själv och alla andra, mest mig själv för jag skriver ju ändå bara för min skull. Kul. Jaja. En annan dag, en annan tid, en annan plats.

Jag behöver för övrigt hitta någonstans att bo typ jävligt snart. Ångest på det liksom.