Retch

Igår när jag gick till hem till Hanna så tänkte jag på alla människor som jag mötte på vägen. Jag typ såg små detaljer, små saker med alla som gjorde att jag kunde förstå varför någon älskar den personen. Öh. Nu låter det helt fel, det låter lite som om jag ser ned på folk men det var inte så jag menade. Jag såg massa fina egenskaper hos folk grundade på vilka kläder de hade, vilken frisyr de hade eller typ hur de knutit skorna. Det var helt sjukt men väldigt underbart för jag fick liksom en inre frid. Det här är ju sjukt töntigt men precis så var det. Försökte med det idag igen när jag skulle hem men tyvärr fungerade det inte. Jag tror inte att det kan tvingas fram, det kommer när det vill.

Jag tycker om att tro på människor. Och min samhällskunskapsuppgift om människohandel ska fan inte få ta det ifrån mig. Oh jag hatar människor.