Retch

Jag tror att både jag och min far är medvetna om att vi har som roligast tillsammans när vi är tillsammans med andra människor, som tillexemple  in syster och min farmor. Han underhåller med sina historier och så retas vi med åsa och farmor för att han och jag tänker typ precis lika och har precis samma humor. Men när vi är ensamma så blir det såhär att då är vi så lika att vi håller käften, i princip. Om vi inte diskuterar något spännande som typ matematik. Fast min pappa tycker om att jag tycker om honom typ, alltså nä'r vi är ensamma försöker han starta konversationer men de leder ofta ut i ingenting. För vi är inte så bra på det där med att prata bara vi två, men när andra människor är med så kan vi ha extremt roligt åt/med varandra utan att ens behöva prata med varandra liksom. Och jag ser på honom att han uppskattar mig typ och ja. Det är bra.