Retch

Jag såg Kenta nyss. Jag vet inte men idag var han inte så himla läskig. Det var ganska tufft att bara se honom utan att han såg mig och bara åka förbi. Han har ingen del i mitt liv längre, okej. Inte mer än nödvändigt. Det känns okej jag är inte rädd längre. Jag är bara målmedveten, och kanske även mer förstående. Jag ska aldrig bli som honom, men jag förstår att han blev som han blev. Det är okej. Det enda av mig som är som han är ciggen i min käft, abo.