WE NEVER TALK ANYMORE. FORVER I WILL ADORE ONLY YOU
Hela bussresan hem satt jag och smågrät för ja det är du. Jag drömde om dig i natt och jag pallar inte. Hade inte tänkt på dig på kanske veckor! Så bara kommer du och slår mig med kraft. Jag saknar dig jämt och jag har funderat på att skriva om dig, skriva en novell en bok en serie av böcker. Men jag kan inte göra det än det är för nära inpå. Vänta det var år sen sist va det var det ja. Jag tror att vi sågs i december 2006 men det var bara för vi båda råkade vara där. Det var jobbigt, vi hade inte umgåtts på nåt år då tror jag. När jag tänker efter umgicks vi väl bara i något år eller så men det känns som om det var alltid. Och jag vet att jag bara gör det värre nu när jag skrev til dig efter all denna tid. Jag menar inte att det är svårt för dig men det är svårt för mig att du inte svarar nu när jag säger att jag älskar dig. Jag älskar dig så himla mycket men det var något som gick snett och det var väl jag som inte pallade pressen.
Jag gick igenom alla minnen eller ja inte alla men många. Jag hittar hem till ditt hus men jag vet inte om du bor där längre. Jag hörde något om att din mamma har flyttat iväg och du trivdes aldrig hos din pappa så du bor väl hos vilken man det än är du är tillsammans med nu. Du är en vuxen flicka nu. Jag var inte med när du fyllde år. Var jag någonsin det? Du var med. Jag fyllde 14 och tog alla piller. Du satt i webcam och sen när det blev min födelsedag ringde du. Du hade suttit uppe bara för mig. BARA FÖR MIG. Det var helt otroligt jag kunde inte förstå det. Hur jag älskade dig då.
Jag minns inte första gången vi sågs men jag minns hur jag sitter på knä framför dig i farsta centrum. Hur det blev så vet jag inte men jag satt där och du var vacker. Jag följde efter dig vart än du gick och jag minns när du kom fra mtill mig där vid plattan med slipen allt för hårt knuten och jag visste inte hur jag skulle göra vad jag skulle säga för att behålla din gunst. Jag minns när hon frågade dig om ni skulle typ gå och skära er och du svarade nej, för att du hade lovat mig att inte göra sånt mer. Jag minns även alla texter jag skrivit för din skull och när jag berättade att allt var om dig. Du svarade med att skriva en dikt tillägnad mig, men det kändes krystat. Jag uppskattade absolut gesten, men jag tror aldrig att du kände för mig som jag kände för dig.
Att sitta i ditt kök med dig och din pojkvän. Jag var tyst och åt hlest inte alls. Jag ville bara vara som du jag ville bara ge dig allt jag ville bara fixa allt okej. Det vill jag fortfarande jag hoppas att du mår sjukt bra snälla snälla gör det för jag är inte där längre jag kan inte göra något mer. Vi är inte någonting alls men du är alltid sjukt mycket för mig. Jag skulle kunna fortsätta för alltid men jag ska inte skriva om alla ensamma nätter, jag ska inte skriva om alla telefonsamtal eller om de jag inte vågade ringa. Det räcker nu jag tror att alla har förstått budskapet.
Det är underligt att vi inte gått in i varandra på stan mer. Det hände en gång och du höjde din hand lite smått till en hälsning. Vi passerade varandra och jag var uppriven.
Det här är det sista jag skriver om dig nu, tills jag kan skriva de vacka texterna som du förtjänar. Tills jag har lämnat det här tillräckligt mycket bakom mig. Det var för det bästa, allting kommer att bli bra. Men jag ångrar allt och skulle ge upp allt för dig. MEN SÅNNA HÄR EXTREMA RELATIONER ÄR INTE BRA FÖR MIG SÅ JAG LÄGGER NER NU. Fanny jag skulle inte vara någonting alls utan dig.
Jag gick igenom alla minnen eller ja inte alla men många. Jag hittar hem till ditt hus men jag vet inte om du bor där längre. Jag hörde något om att din mamma har flyttat iväg och du trivdes aldrig hos din pappa så du bor väl hos vilken man det än är du är tillsammans med nu. Du är en vuxen flicka nu. Jag var inte med när du fyllde år. Var jag någonsin det? Du var med. Jag fyllde 14 och tog alla piller. Du satt i webcam och sen när det blev min födelsedag ringde du. Du hade suttit uppe bara för mig. BARA FÖR MIG. Det var helt otroligt jag kunde inte förstå det. Hur jag älskade dig då.
Jag minns inte första gången vi sågs men jag minns hur jag sitter på knä framför dig i farsta centrum. Hur det blev så vet jag inte men jag satt där och du var vacker. Jag följde efter dig vart än du gick och jag minns när du kom fra mtill mig där vid plattan med slipen allt för hårt knuten och jag visste inte hur jag skulle göra vad jag skulle säga för att behålla din gunst. Jag minns när hon frågade dig om ni skulle typ gå och skära er och du svarade nej, för att du hade lovat mig att inte göra sånt mer. Jag minns även alla texter jag skrivit för din skull och när jag berättade att allt var om dig. Du svarade med att skriva en dikt tillägnad mig, men det kändes krystat. Jag uppskattade absolut gesten, men jag tror aldrig att du kände för mig som jag kände för dig.
Att sitta i ditt kök med dig och din pojkvän. Jag var tyst och åt hlest inte alls. Jag ville bara vara som du jag ville bara ge dig allt jag ville bara fixa allt okej. Det vill jag fortfarande jag hoppas att du mår sjukt bra snälla snälla gör det för jag är inte där längre jag kan inte göra något mer. Vi är inte någonting alls men du är alltid sjukt mycket för mig. Jag skulle kunna fortsätta för alltid men jag ska inte skriva om alla ensamma nätter, jag ska inte skriva om alla telefonsamtal eller om de jag inte vågade ringa. Det räcker nu jag tror att alla har förstått budskapet.
Det är underligt att vi inte gått in i varandra på stan mer. Det hände en gång och du höjde din hand lite smått till en hälsning. Vi passerade varandra och jag var uppriven.
Det här är det sista jag skriver om dig nu, tills jag kan skriva de vacka texterna som du förtjänar. Tills jag har lämnat det här tillräckligt mycket bakom mig. Det var för det bästa, allting kommer att bli bra. Men jag ångrar allt och skulle ge upp allt för dig. MEN SÅNNA HÄR EXTREMA RELATIONER ÄR INTE BRA FÖR MIG SÅ JAG LÄGGER NER NU. Fanny jag skulle inte vara någonting alls utan dig.
Kommentarer:
Trackback