QUICKSAND
i'm sinking in the quicksand of my thought
and i ain't got the power anymore
Okej så idag blev jag helt paralyserad ochinstängd och kände mig så begränsad och mådde så himla dåligt och var helt fast i det. Men jag vet att det går inte att bara låta det vara det går inte att vänta ut det man måste slå sig fri. Och det är svårt och jobbigt och inte alls roligt men jag orkar inte gå omkring och må piss nu ändå tills torsdag nästa vecka liksom så jag bestämmer mig än igen att nu ska jag fixa det här. Validering, en sak i taget, medveten närvaro, och alla jävla DBT-färdigheter som finns som egentligen alla människor borde lära sig. Det hjälper det gör det lite lättare och nu, även fast jag inte kan lösa det problemet förrens ja nästa torsdag, så är det ändå på väg att bli okej och jag kan ta tag i andra saker iallafall. Mår lite dåligt av att jag bara drog från min grupp utan att säga något men jag kunde inte prata. Och sen vill jag egentligen prata med Sara om det hela men jag vågar inte för jag är rädd att hon ska tycka att jag är helt störd i huvudet. Men jag lär inte göra det för ja jag är för feg men jag måste pressa mig nu och ta itu med allt som fuckar upp mitt liv. Jag gör det sen. Jag mår dåligt av att Sara typ pratade med de andra om mig och jag vet iten exakt vad som sade och jag vill veta för att kunan ta ställning. För att kunna förklara. Jag vill veta hur andra tänker. Helst vill jag bara börja om. Inte bara idag utan helt från början. Det finns så mycket jag ångrar. Men nu tänker vi DBT och acceptans. Så det är bara att köra från nu fast jag egentligen tycker att det är en ganska dåligt utgångspunkt. ANDAS.
and i ain't got the power anymore
Okej så idag blev jag helt paralyserad ochinstängd och kände mig så begränsad och mådde så himla dåligt och var helt fast i det. Men jag vet att det går inte att bara låta det vara det går inte att vänta ut det man måste slå sig fri. Och det är svårt och jobbigt och inte alls roligt men jag orkar inte gå omkring och må piss nu ändå tills torsdag nästa vecka liksom så jag bestämmer mig än igen att nu ska jag fixa det här. Validering, en sak i taget, medveten närvaro, och alla jävla DBT-färdigheter som finns som egentligen alla människor borde lära sig. Det hjälper det gör det lite lättare och nu, även fast jag inte kan lösa det problemet förrens ja nästa torsdag, så är det ändå på väg att bli okej och jag kan ta tag i andra saker iallafall. Mår lite dåligt av att jag bara drog från min grupp utan att säga något men jag kunde inte prata. Och sen vill jag egentligen prata med Sara om det hela men jag vågar inte för jag är rädd att hon ska tycka att jag är helt störd i huvudet. Men jag lär inte göra det för ja jag är för feg men jag måste pressa mig nu och ta itu med allt som fuckar upp mitt liv. Jag gör det sen. Jag mår dåligt av att Sara typ pratade med de andra om mig och jag vet iten exakt vad som sade och jag vill veta för att kunan ta ställning. För att kunna förklara. Jag vill veta hur andra tänker. Helst vill jag bara börja om. Inte bara idag utan helt från början. Det finns så mycket jag ångrar. Men nu tänker vi DBT och acceptans. Så det är bara att köra från nu fast jag egentligen tycker att det är en ganska dåligt utgångspunkt. ANDAS.
Kommentarer:
Trackback