Retch

Jag vill bara fly. Mitt mående har gått från extremt känslofylld till sentimental till helt tom. Jag känner mig helt borta, som om jag inte är här. Det är fortfarande jag som skriver, det är jag som tänker, men någonting saknas. Jag saknas. Jag kan inte förklara det. Det var längesen nu som det var såhär. Jag är inte van längre jag klarar inte av det på samma sätt längre. Jag vill bara fly nu hem till dig men du skulle inte förstå och det hela skulle bara bli konstigt. Det har varit så för många gånger jag ska inte åka till dig. Så nu sitter jag här och bara pratar pratar pratar med alla jag känner och tycker om som råkar vara inne bara för att om jag stannar om jag inte har något att göra nu så imploderar jag. Det är så det känns. Paniken är liksom inte långt borta men jag andas fint och jag vet att den inte kommer att komma närmare än så här, men det är ändå inte okej.