Retch

och nu såg jag precis bilder på henne, mitt hjärta. hon är jättevacker och jag kan höra hennes röst i mitt huvud och kan se henne framför mig när hon skrattar och alltså jag fattar inte att det var så himla länge sen men jag måste kunna släppa det nån gång men jag tror inte det. jag kommer aldrig sluta sakna henne antar jag men det kommer aldrig funka heller. till henne hade jag en relation som jag aldrig kommer ha till någon annan. för hon har tagit allt som var jag då och om jag ser henne ens på bild, eller typ att hon har besökt mitt info på helgon eller vad som helst så är jag tillbaka och fast och jag kommer aldrig bli av med henne och jag försöker att hata henne för det men sen tänker jag att jag nog vill älska henne med sorg än hata för jag orkar inte gå omkring och hata. hon är för mycket för mig och jag måste väl bara ge mig och finan mig i denna underkastelse och saknad och fy fan vad jag älskar henne och hon kanske var mitt allt ja det var hon så länge men inte längre. men hon kommer alltid vara den som får mig. med ett enda ord så har hon mig tillbaka. jag kan inte göra något annat.