Retch

I fredags när allt gick lite åt helvete så insåg jag att jag har den bästa pappan i världen. Han finns alltid där för mig och han vill liksom alltid finnas där för mig. Visst han är inte alls som andras pappor, han är helt störd och det är väl därför jag är det också. Och han är inte bra på att förstå känslogrejer men jag vet att han försöker. Och nu har vi träffats ovanligt mycket bara han och jag och vi börjar kunna prata med varandra. Helt stört. Men väldigt bra. Idag bjöd jag honom på en cigg (eh som han först köpte till mig dårå) och han var så söt haha. Han kunde inte tända den själv lilla gubben! Vi var på bio för typ andra gången denna veckan och såg Cabaret. Den var bra, bättre än jag trodde. Nu gled jag bort från ämnet. Min pappa är galen och "pinsam" och extremt smart och känslomässigt eh avstängd och ser ut som göran persson och har massa konstiga kontakter och bekanta och han lever ett mycket konstigt liv som han själv valt och han är bäst.