Retch

Jag har länge haft en väldigt jobbig relation till bibliotek. Tyckt att det är sjukt pinsamt att gå in i ett bibliotek. Absolut inte kunnat be om hjälp och mått sjukt dåligt innan, under och efter ett biblioteksbesök. Detta var som värst när jag precis skulle börja råplugga inför mitt projektarbete, men jag tvingade mig att sitta där i statsbiblioteket och plugga i flera timmar, flera dagar i veckan. Det var hemskt men jag fick saker gjorda och det var det jag behövde. Projektarbetet gav mig mer ångest än biblioteket, och på den vägen var det. Sen dess har jag inte riktigt funderat kring det här med bibliotek, förrän jag var på ett igår.

Jag var på bredängs bibliotek. Jag har inte varit där sen jag var kanske 9 år gammal men det låg kvar på nästan samma ställe, de ska flytta snart så stora delar av biblioteket var stängt. Jag kommer dit, letar efter en bok som jag behöver till min tyskakurs men den fanns inte. Så jag frågar en bibliotekarie som börjar leta helt galet mycket. Jag står bredvid och typ tittar på, det ser lite lustigt ut. Hon hittar inte boken och jag får åka därifrån tomhänt, men det var vart det. Jag är inte rädd för bibliotek längre.

Eller det är klart om jag tänker på det kan jag nog panika en del. Jag har fortfarande mina grejer, men det känns bättre. Det är jobbigare att be om hjälp på ett stort bibliotek än ett litet. Det är mycket jobbigare att inte låna något på ett litet bibliotek än på ett stort. Det är nästan inte alls pinsamt att sitta och plugga på ett biobliotek men det är jobbigt när man råkar låta för mycket och det är jobbigt att krypa på golvet för att kolla på böckerna som står på hyllan längst ned. Men om jag bara gör allting massa gåner så blir det bättre. Exponering.