Studenten
Jag har inte skrivit något om studenten. Jag har inte tänkt mycket alls på studenten. Det var en dag, den femte juni 2009. Jag gick upp tidigt på morgonen och gjorde mig i ordning. När jag mötte folk vid stadions tunnelbaneuppgång såg jag att de också var studentklädda. Jag stod och rökte och de stod och väntade på sina vänner.
Mitt nästa minne är att jag går mot skolan och det regnar. Jag röker och smsar nån och frågar vart vi ska vara och vi hade vår champangefrukost i musiksalen. Jag hade en flaska med mig. Kom in i musiksalen och Anders hade gjort det så sjukt fint. Champange, jordgubbar, ostar, kex, melon. Det var jättefint placerat och ljus tända och jag började nästan gråta hela tiden. Så mycket att jag var tvungen att gå ut och röka för att inte vara jobbig. Sen så pratade Anders om oss och sa fina saker och jag började nästan gråta igen. Sen var det avslutning i Gymnastiksalen. Pig-awards och andra fina grejer. Jag gick ut och rökte under rektorns tal.
Jag minns hur vi stod och väntade på att få springa ut. Jag hade klackar och ont i fötterna. Sen var det plötsligt vår tur och så var man ute. Tog en cigg och hittade Milan, min favoritman. Jag fick lite cigaretter av honom för ja jag hade ju rökt upp massor och skulle åka flak. Jag träffade Ylva, Åsa och pappa också. Efter det så åkte vi flak. Anders åkte med en bit. Musikanläggningen dog och det regnade och jag var inte alls full men det var okej. Musiken kom igång igen och vi åkte in till staden. Vårt flak var litet och kändes som att det skulle ramla sönder när som helst. Sen tog jag mig till Tyresö och min mottagning.
Slutskivan var jobbigast. Vi var på World Trade Center vilken var alldeles för stort och med en massa människor som man inte kände. Så opersonligt. Jag drack några öl och så. Jag dansade inte, jag var mest tyst och höll nästan på att gråta hela tiden. Rökte en hel del och sprang runt för att säga hejdå och inte säga hejdå och jag vet inte vad jag höll på med men det var fan inte roligt. Så grät jag. Det bara rann. Sen var det slut. Hela juni var jag deprimerad. Ordentligt. Jag bara sov och såg ingen poäng med någonting alls. Det är bättre nu men nu börjar alla Östra igen och inte jag jag börjar på universitetet och är inte alls taggad.
Mitt nästa minne är att jag går mot skolan och det regnar. Jag röker och smsar nån och frågar vart vi ska vara och vi hade vår champangefrukost i musiksalen. Jag hade en flaska med mig. Kom in i musiksalen och Anders hade gjort det så sjukt fint. Champange, jordgubbar, ostar, kex, melon. Det var jättefint placerat och ljus tända och jag började nästan gråta hela tiden. Så mycket att jag var tvungen att gå ut och röka för att inte vara jobbig. Sen så pratade Anders om oss och sa fina saker och jag började nästan gråta igen. Sen var det avslutning i Gymnastiksalen. Pig-awards och andra fina grejer. Jag gick ut och rökte under rektorns tal.
Jag minns hur vi stod och väntade på att få springa ut. Jag hade klackar och ont i fötterna. Sen var det plötsligt vår tur och så var man ute. Tog en cigg och hittade Milan, min favoritman. Jag fick lite cigaretter av honom för ja jag hade ju rökt upp massor och skulle åka flak. Jag träffade Ylva, Åsa och pappa också. Efter det så åkte vi flak. Anders åkte med en bit. Musikanläggningen dog och det regnade och jag var inte alls full men det var okej. Musiken kom igång igen och vi åkte in till staden. Vårt flak var litet och kändes som att det skulle ramla sönder när som helst. Sen tog jag mig till Tyresö och min mottagning.
Slutskivan var jobbigast. Vi var på World Trade Center vilken var alldeles för stort och med en massa människor som man inte kände. Så opersonligt. Jag drack några öl och så. Jag dansade inte, jag var mest tyst och höll nästan på att gråta hela tiden. Rökte en hel del och sprang runt för att säga hejdå och inte säga hejdå och jag vet inte vad jag höll på med men det var fan inte roligt. Så grät jag. Det bara rann. Sen var det slut. Hela juni var jag deprimerad. Ordentligt. Jag bara sov och såg ingen poäng med någonting alls. Det är bättre nu men nu börjar alla Östra igen och inte jag jag börjar på universitetet och är inte alls taggad.
Kommentarer:
Trackback