Retch

Hade ju tänkt deppa och gråta och så men det gick verkligen inte, vad har hänt med mig? I alla fall så hamnade jag på annikas blogg och började läsa massa gamla grejer och det håller mig uppe. Jag tänker på hur vi satt där i gräset och drack öl utanför festivalområdet i somras och bara pratade om att allt var skit fast det var bra just då och det är inget att prata om egentligen men det är alltid där och det är det. Jag kan inte förklara känslan jag har, den är både bra och dålig, den är betryggande samtidigt som den verkligen inte är det och så vidare. Men det jag kommer tillbaka till är att jag saknar Annika. Eller alltså det är inte så att jag sitter här och gnäller och vill att hon ska komma hem, det är mer så att jag tänker på henne och längtar. Men det är lugnt, tiden går så fort hon är tillbaka när som helst. Det känns lite bra samtidigt som det känns lite dåligt att jag inte vet exakt vilken dag hon kommer. Det är skönt att se fram emot det hela bara.