Retch

Det är fortfarande helt surrealistiskt. Och jag känner att jag inte har rätten liksom, att vara såhär ledsen och så. Vi hade inte pratat på ett år. När vi pratade var det kul och mycket och vi hade vår regel och du bröt mot den sen och jag med. Vi sket i det. Men jag tänkte. Och jag minns att du gillade kort hår på brudar och att jag tänkte att det har du rätt i och nu har jag kort hår igen och jag bara tänker på dig. Jag var så nära på att skriva något till dig bara en vecka innan och så gjorde jag inte det och jag ångrar mig så jävla mycket. Hela tiden. Speciellt nu igen när jag drömde om mannen som presenterade oss för varandra, och kom ihåg allt igen. Det har gått tid. Du är begraven. När snön kommer ska jag hitta dig.