Retch

På bussen idag var det tre personer som sjöng a-capella och det lät väldigt bra. Jag tjuvlyssnade, hade hörlurarna i men stängde av musiken. Fast det var egentligen inte själva sången som tilltalade mig mest, utan känslan jag fick av dem. Jag blir ofta sån. Jag önskar att jag var en av dem. Jag avundas människor som jag inte ens känner, för att jag tror att deras liv är så mycket bättre än mitt. Detta gäller framför allt när det är nån liten grupp som verkar sådär intern och gullig. Jag har inget litet gäng. Jag har många vänner men jag har inget litet gäng. Jag vet inte varför jag vill vara en del av ett sådant, det kanske ligger i generna. Jag tror inte att jag är ensam om att vilja detta, men det är möjligt att jag är ensam om att få sjukt starka känslor av att vilja vara en annan person bara för att jag gillar det lilla gänget den är med i. Det är liksom inte så att jag vill att jag som person ska komma in och bli med i gruppen, utan att jag vill ta en annans plats. Vara någon annan, vara en av dem. Jag skulle kunna ge jävligt mycket för att vara bruden (okej, helst en av männen) som sjöng på bussen idag. Jag skiter fullständigt i hur deras liv ser ut i övrigt, jag tar det ändå. Jag vill ha en plats i deras lilla gäng. Jag vill vara henne, honom eller honom.