Retch

en gång när jag sommarjobbade på njupkärrs fritids så blev jag rörd till tårar när vi tittade på tv och jag såg nån höjdhoppare klara ett hopp. det var helt galet, jag är inte den som gråter för ingenting liksom, men just nu gråter jag nästan av biggest loser. hoppas att jag ska få mens snart eller något för man kan inte vara såhär känslosam jämt, det är galet. eller ja juste jag är bakis, det är också en ursäkt.

bra då kan jag gråta lite.