Retch

Har nu sett allt som släppts av the mentalist. Inte för att det är en jättebra serie, det är det inte, men för jag är så jävla nyfiken. Har jag sett lite vill jag veta hur det ska gå och så blir jag besatt och ser allt på en gång. jag såg alltså det första avsnittet i lördags, och nu har jag sett alla 31. Tror inte det är normalt, borde verkligen ha pluggat all denna tid, gramatiktenta på lördag. Fy fan säger jag bara, och när den är över, är jag ledig då, nej. FY FAN. Jag orkar inte. ger upp för inatt. Detta är jag inte särskilt nyfiken på.

Oh jag mår så dåligt av att andra människor kanske tycker att de gillar Bowie mer än vad jag gör. Jag vet att det är sjukt töntigt okej. Jag vet att det är helt onödigt men jag står inte ut.

Min man fyller år idag. Min man som i min favoritman. Han har alltid varit ganska gammal så att han är 21 nu det är ingenting egentligen. Jag vet inte vad jag menar jag säger bara att jag är glad att han gillade kortet, jag skämdes lite sekunden efter jag postat det om man säger så. Tänkte att nu kanske jag var dum men det tänker jag alltid. Han ska dricka ikväll och det ska jag med, fast inte med honom. Men det är bra då kanske vi är på samma sida imorgon när vi ses.

Jag brukar inte förvänta mig saker för jag klarar inte av att bli besviken. Nedvärderar fortfarande allt och mig själv speciellt. Höll på att börja gråta massa gånger idag för små jävla skitsaker, planer som inte blev som de skulle. Varför blev de inte så då, jo för att jag kan inte ta plats och säga att hej skulle vi inte göra såhär hade vi inte bestämt det utan jag bara faller platt och gråter lite för mig själv och hatar att jag trodde att något skulle bli som jag förväntat mig. Får ta tag i det här själv istället. Jag tror att stressen tär på mig mer än jag vill medge. Men jag undviker den och gör ingenting som skulle göra det lättare. Jag planerar bara att göra det jag verkligen måste och kan inte ta tag i saker överhuvudtaget. Det är vinter nu det är askallt ute men det gillar jag egentligen. Att frysa. Jag gillar det, i nån minut. Sen blir jag rastlös och irriterad, inte på kylan utan på vad det nu är jag väntar på. Vad är det jag väntar på, förväntar jag mig att någon annan ska fixa det här åt mig för det är ju bara sjukt.

Hemma efter sen lunch och kaffe och kakor med ollan. Det var myckte trevligt, vi kom på att man ska ha tre män i sitt liv. En som är far till ens barn, en sambo som man är förälskad i och en make som man älskar. Om man har det så är allt kalas. Man behöver inte ge och få allt av samma människa liksom och det skulle vara fint. Jag vet redan vem som ska bli far till mina barn, okej han vet inte om det och han har väl nåt att säga till om antar jag men vi skulle få kalasfina barn och det skulle bara vara bra att vi inte är kära. Men jag tror jag väntar några år till med att berätta detta för honom! Haha.

Sitter här i nya byxor. Samma storlek som de gamla så jag antar att jag inte blivit extremt mycket fetare. Bra mått. I allafall så sitter jag här och lyssnar på disintegration och väntar på att tiden ska gå så jag ska möta cecilia och gå på disintegration-firande. Har fixat del ett av min present till M-mannen men jag måste ju köpa något också. Det är svårt, vad vill han ha egentligen, som jag kan ge honom? Usch, kan folk sluta fylla år tycker jag! Vad är det man firar egentligen, nej. Men jag gillar honom ändå så jag ska hitta på något bra, men nu slutar jag tänka på det och tänker istället på the cure. Oh, när jag såg the cure den nionde februari 2008. Det var tider det. Livet var väl kanske inte bättre då men jag gillar att glorifiera det förflutna.


So it's all come back round to breaking apart again
Breaking apart like I'm made up of glass again
Making it up behind my back again
Holding my breath for the fear of sleep again
Holding it up behind my head again
Cut in deep to the heart of the bone again
Round and round and round
And it's coming apart again
Over and over and over

Now that I know that I'm breaking to pieces
I'll pull out my heart
And I'll feed it to anyone
Crying for sympathy
Crocodiles cry for the love of the crowd
And the three cheers from everyone
Dropping through sky
Through the glass of the roof
Through the roof of your mouth
Through the mouth of your eye
Through the eye of the needle
It's easier for me to get closer to heaven
Than ever feel whole again

Har hållt på och kollat på en massa Tim Minchin-klipp i nån vecka nu och inte kunnat bestämma mig för om jag gillar honom eller inte. Tycker att han är sjukt sexig på något underligt vis (tror det är sminket och språket, och huden kanske den verkar najs, och munnen, men ah hans näsa är väl sådär och han är lite knubbig). Ah men när jag såg denna video igårkväll kom jag fram till att jag skiter i allt och gillar honom. Så är det bara.

Varför är det så få jag känner som bloggar? Eller bloggar alla fast ingen har gett mig adressen? Jag menar, jag vet att Annika bloggar. Kaye har en blogg som hon inte börjat skriva i än. Har jag inte fler vänner än så undrar jag? Vason hade en blogg men jag har tappat adressen i och med att min dator kraschar frekvent, så min fråga till dig vason är bloggar du och var? Amelie har typ slutat blogga eller? Ah nej jag får väl sitta här och ta reda på saker om folks liv via facebook-updateringar istället. Gud vad tråkigt.

Nu ska jag bli seriös med plugget, det är ju ändå bara typ en månad kvar. Har grammatiktenta om lite mindre än två veckor så fram tills dess kommer jag plugga grammatik varje dag. Har även ett litteraturprov om lite mindre än en månad, och till det så måste jag läsa 3 böcker och även läsa i en annan bok och i ett kompendium OM själva litteraturen. Så det blir till att lägga manken till alltså, så jag inte måste plugga ihjäl mig precis innan allting. Konversationskursen har jag gett upp för länge sedan men ska hålla ett föredrag med Lars på måndag. Det har jag skrivit redan så det kommer jag bara läsa rakt upp och ned liksom. Ingen mer förberedelse till det inte. Superwort måste vara klart om en månad, och om jag måste rätta mina processkrivningar igen så ska det också vara klart till den 18:e. Det är bara att köra som gäller, vad har jag annars för val? Nej det är inte det roligaste jag varit med om men just nu lyssnar jag på die Roboter och känner mig tysk.

Jag vet inte varför jag gillar den här låten, för jag tycker att texten är ganska dålig. Till exempel är har han typ rimmat på violence och science och det känns väldigt gjort, väldigt förutsägbart och fult. Jag stört mig mycket på det. och detta är jävligt töntigt:

Don't let them have their way,
Don't let them have their way,
You're beautiful and so blasé,
So please don't let them have their way
Don't fall back into the decay,
There is no law we must obey,
So please don't let them have their way,
Don't give in to yesterday



MEN. Jag gillar låten ändå. Jag vet inte vad det är men det är något. Fast brian är ju jävligt ful här. Men jag tror han fattade det för när jag såg honom nyss var ahn fräschare, MYCKET BÄTTRE HÅR, och även spinkigare. Ah det var fint.

Jag klarar inte av när folk skriver kram och sånt där. När de är något som jag uppfattar som avståndstagande i sitt hejdåande. Det är lika illa som att bli ignorerad. Jag blir galen och kan inte hålla käften jag säger nej skärpning. Och jag gör det verkligen. Jag tar plats. Det märkte jag precis nu.

Har bott här i tio månader, sen i januari. Detta betyder att jag inte var medveten om att de sätter upp sånna där äckliga julbelysningslampor över hela nybrogatan i början av november. Jag har hatat dem nu i flera dagar. Tänker på hur det var när jag var liten och de satte upp sånna i hela västertorps centrum och jag gillade dem så mycket. Gick hem från farmor och tyckte att det var så fint. Nu är det inte samma sak. Jag vill inte ha december, jul och sånt. Vad fan ska jag göra på julafton? Vad är det för dag att komma och vara någonting. Nej det räcker jag vill helst inte vara vid medvetande då. Men jag påminns nu varje dag om att den är på väg. Om att vintern kommer och allt som inte har någon mening för mig men som verkar betyda så mycket för andra det bara kommer och en del av mig önskar att jag hade nån slags tradition att luta mig tillbaka på.

Tenta imorgon men jag bryr mig inte riktigt. Visst, jag kommer gå dit och jag kommer försöka. Jag orkar inte plugga mer, vad spelar det för roll om två månader eller två timmar eller någonsin, nej precis. Jag har pluggat en del, jag kanske klarar det vi får se. Högskolepoäng hit och dit, det enda som kan hända är att CSN bitchar och tycker att jag ska betala tillbaka alla pengar men då får jag väl hitta mig ett jobb eller bara dra. Jag ska försöka sova snart, så jag kan vakna vid sju.

Helt plötsligt går det jättebra att vara ledsen. När jag skulle sova kom jag och tänka på dig men jag hittar inte din blogg längre jag minns inte eller så minns jag fel eller så tog du bort den. Och jag tittade igenom bilder på dig, vet inte varför jag bryr mig inte om dig heller men söt är du väl. OH. Jag orkar inte ta beslut jag orkar inte sitta här och vänta på att det är dags för min jävla tenta. Jag vet inte vad jag håller på med.

Hade ju tänkt deppa och gråta och så men det gick verkligen inte, vad har hänt med mig? I alla fall så hamnade jag på annikas blogg och började läsa massa gamla grejer och det håller mig uppe. Jag tänker på hur vi satt där i gräset och drack öl utanför festivalområdet i somras och bara pratade om att allt var skit fast det var bra just då och det är inget att prata om egentligen men det är alltid där och det är det. Jag kan inte förklara känslan jag har, den är både bra och dålig, den är betryggande samtidigt som den verkligen inte är det och så vidare. Men det jag kommer tillbaka till är att jag saknar Annika. Eller alltså det är inte så att jag sitter här och gnäller och vill att hon ska komma hem, det är mer så att jag tänker på henne och längtar. Men det är lugnt, tiden går så fort hon är tillbaka när som helst. Det känns lite bra samtidigt som det känns lite dåligt att jag inte vet exakt vilken dag hon kommer. Det är skönt att se fram emot det hela bara.

Lyssnar på deppig musik som
Bright Eyes - Haligh, Haligh, Haligh, a lie
(THE PLEASURE THAT MY SADNESS BRINGS)

Moneybrother - Blow him back into my arms
(AM I SUPPOSED BY NOW JUST TO LET IT GO? IT'S BEEN DARK AND EMPTY SINCE I DON'T KNOW)

Försöker göra den ultimata depplistan men det går inte särskillt bra. Jag vet inte, jag försöker. Har fått ihop för många låtar och de har en väldigt ojämn deppnivå tycker jag, svårt att hitta tior liksom.

Fast nu kom den perfekta låten alltså. Apart - the cure. Det finns typ inget bättre att deppa till. Är bara ganska arg för att pornography inte finns på spotify men vad fan jag kör apart och trust. Det är även synd att detta är maxvolymen i mina hörlurar.



HOW DID WE GET THIS FAR APART?

But no one is ever gonna love you more than I do
No one's gonna love you more than I do

Band of Horses

Ah det är fina grejer, men det är inte sant längre. Jag deppar för att jag inte är kär. Men jag behöver något som tar mig någonstans som håkan säger det, han vet alltid hur man ska formulera sig den grabben. Jag är trött på att allt är likadant hela tiden nu. Det är grått, det regnar, jag är trött. Det är mitt liv. Jag vill må asbra jag vill må asdåligt. Jag vill ha lite svängar, det är tråkigt nu. Helt på riktigt. Får sluta med b-vitaminerna eller något. Behöver något extremare, jag kan inte ens bli galen längre.

Jag vet inte varför men jag känner mig ensam och haha jag vill vara jätteledsen för jag brukar vara det det är en stor del av vem jag är men jag är det inte. Har inte varit jätteledsen på säkert en månad, ändå sen jag började med de här fina b-vitaminerna. Börjar fundera på om det är värt det, jag är rädd när jag inte är ledsen. Rädd för att bli ledsen. Känner mig även typ trött på att inte vara olycklig förälskad. Haha. Det är sjukt det här tror jag jag vill vara kär och gråta.